Bara en hora

Burma, Fiktiva berättelser

Prostituerade anses vara så lågt rankade i samhället att det händer att tom polisen våldtar dem när de ber om hjälp. Jag hörde om en polis en gång som sa till en flicka att "jag lovar att hjälpa dig om du har sex med mig först." Så det här är en fiktiv historia som illustrerar samhällets syn på prostituerade. 

"Jaha, och vad ska du göra sen då? Din familj kommer inte vilja kopplas till dig när de får veta vad du har gjort. Hur snuskig du är. Och kom igen, vilken man tror du kommer vilja ha dig när han får veta hur många andra du har varit med och hur många andra som har tagit i din smutsiga kropp? Ingen. För ingen vill ha en begagnad hora. Ingen.” 

Orden har ekat i mig ända sen de talades till mig. Dag in och dag ut har de skrikit i mitt öra så fort jag tänkt tanken på att komma hem, och inte ens i mina drömmar har de lämnat mig ifred. Men den dagen då jag kom på mig själv att be till Gud att nästa man skulle skjuta mig efter han var klar bestämde jag mig för att försöka fly, för att bara springa. Springa och lämna helvetet bakom mig. Och om jag av någon anledning inte skulle nå ända fram skulle jag iallafall ha fått en liten liten glimt av friheten innan jag dog. Fått andas in en liten del av det som jag glömt hur det smakar. Det var det jag tänkte, men nu står jag här. Nu står jag här och tittar ut över byn jag växte upp i, med människor som jag en gång kallat för familj och vänner. Och ni kanske tror att det är en lättnad. Men det är det inte. 

Jag ville ju bara hem. Jag ville springa tills jag fick krypa upp i mammas famn igen och bara gråta. Jag längtade efter att få kärleksfulla klappar på huvudet och smekningar på kinden istället för hårda slag och vassa föremål. Jag ville höra att jag är pappas flicka och att han aldrig mer skulle låta någon skada mig igen. Jag ville för en gång skull bara få känna mig trygg. Men det var inte det som hände. Och det är det som gör så ont, att han hade rätt. De alla hade rätt. 

Jag var bara dum och naiv som ens trodde att de kanske skulle förstå när de såg mig. Att de skulle förstå att jag aldrig ville det här, att jag blivit lurad. Att jag blivit torterad, drogad och tvingad. Men ingen ser. Ingen ser mina öppna sår som just nu brinner i min själ och ingen ser att sorgen jag bär på kan liknas vid tusen knivar som långsamt skär upp varenda del som finns kvar av mig samtidigt som den skrattar åt mig och njuter av att se blodet spruta. 

För ryktena hade redan nått byn innan jag kom hit. Ryktena om att deras enda dotter och föredetta vän bara blivit en hora som låtit tusentals män stjäla hennes värde. Och då spelar det ingen roll hur mycket skada kriget inom mig gör, för det är för sent. I deras ögon är jag redan förlorad. Jag är död. Jag är smuts. Jag är ingenting. 

Och den natten, min första natt i den by som en gång varit min trygghet, blir jag våldtagen igen. Och den här gången gör jag inte ens motstånd, jag bara accepterar. Jag sväljer mina tårar, blundar och tar emot.

För jag är ju bara en hora, och det kommer de aldrig låta mig glömma.

Gillar

Kommentarer

lifebysagas
lifebysagas,
Fyfan vad bra du är.
nouw.com/lifebysagas