Jag fortsätter samtidigt som det drar ner mig

Ibland orkar jag inte, ibland kommer allting på samma gång. Mina tankar är just nu är bara negativa, skolan tar kol på mig i smyg och det känns. Pressen kryper på mig, jag känner mig lika lång som en evighet, finns det något slut på mig? Men det är som om jag är beroende av det, jag älskar det samtidigt hatar det. Pluggandet får mig lugn och jag känner mig bäst i världen, men bara för en stund. Den där stunden betyder guld för mig men i samma ögonblick glömmer jag den när jag väl drunknar i mig själv. Det känns som om jag aldrig kommer kunna uppnå det jag vill, som om jag redan har bestämt mig. Ändå så försöker jag, varför? när jag ändå vet att alla förutom jag vinner. Just nu känns det mörkt och kallt inom mig, precis som vädret . Ge mig sol, jag vill ha mer sol, jag vill ha energi innan det är försent. Mitt mål bara flyter ifrån mig längre och längre, kanske jobbar jag inte tillräckligt? Tänk om det finns en annan väg för mig, min dröm kanske bara är en illustration, precis som allt annat. Att ständigt känna sig begränsad, att aldrig kunna få uppleva känslan som fri. Jag har inget svar på någonting, jag vet inte ens varför jag skriver detta, jag bara gör det. Det är känns som att det inte är jag som skriver detta utan någon inuti mig, tänk om det är så.

Gillar

Kommentarer