Min förlossningsberättelse- hade en pung mellan benen

Åh hej, gud det känns som jag inte bloggat på evigheter men det har bara gått några dagar. Jag har påriktigt fått samla kraft för att orka ta tag i livet nu, hade gärna satt allt på paus för all framtid men eftersom lilla Tintin valde att kika ut tidigt så har jag jobb inbokat som ej går att boka av och sen vill jag ju så gärna dela med mig av min förlossning som både var jobbig och underbar.

Bilderna nedan är mina sista magbilder. Jag tog dom måndag 18:30, och hade redan då börjat få värkar. Ändå skrev jag ”20 dagar kvar” när jag la ut bilden, tror liksom inte jag förstod att jag skulle föda några dagar senare. Jag hann alltså inte dricka varken förlossningsdrink eller göra något annat "knep" för att Tintin skulle komma ut.

Jag fick frågan om hur jag visste att hon skulle komma tidigare, och jag visste väl inte det men jag hade en känsla. Hon kändes redo, min kropp kändes redo och dom sista dagarna svullnade jag på ordentligt och kroppen ömmade överallt. Det var nog lite önsketänkande också såklart men nu i efterhand känns det så sjukt coolt att hon faktiskt kom 21 maj, 17 dagar innan BF.

MEN vi startar från början

Måndag 18/5

Jag var redan helt slut på måndagen när jag vaknade. Jag var hos kiropraktorn på morgonen och när jag kom därifrån sa jag till B att jag hade så ont i kroppen. Vid lunch valde jag att sova med Todd för att samla kraft och vaknade av att jag fick en värk. Jag visste ju dock inte att det var en värk utan mamma fick berätta det för mig sen när hon kom över några timmar senare för att hjälpa med T medan jag jobbade. Minns liksom hur hon chockat sa ”- men Lovisa, du har ju värkar”

Värkarna fortsätta komma hela måndagen, lite oftare och på natten började det göra väldigt ont men dom kom väldigt oregelbundet. Ett tag hade jag 1 värk varje 8 minut som varade ca 30-40 sekunder, sen kom dom med en halvtimmes mellanrum och sen avtog dom mer och mer.

tisdag 19/5

14:30 på tisdagen hade jag en tid hos BM, där konstaterade hon att jag var 1-2 cm öppen och eftersom jag också hade blött lite på morgonen så sa hon att jag verkligen var igång. Här var ju förväntningarna att ikväll får vi vår lilla tjej så jag åkte direkt till mamma och fick ansiktsbehandling, hon målade mina naglar osv. (Haha prioriteringar). Här kom värkarna fortfarande oregelbundet men dom gjorde väldigt ont.

På tisdagkväll fortsatte värkarna att komma så vi åkte till mina föräldrar och lämnade Todd då vi antog att inatt smäller det.På kvällen/natten började värkarna komma 2 gånger var 10onde minut och höll i sig 1 minut åt gången. Inte tillräckligt många värkar för att åka in men jag var vaken mellan 02-06 i värkarna så då ringde jag BB som bad mig komma in på en kontroll

Onsdag 20/5 (bilden är ifrån BB när vi mätte värkar och hur bebisen mådde)

B och jag åkte dit och det konstaterades att jag var öppen 3,5 cm men värkarna var fortfarande sjukt oregelbundna. Där och då hade dom börjat avta igen och jag kände hur energin bara sögs ur mig. Jag fick med mig en såkallad sovdos hem så jag skulle få vila (den gör så man inte känner av alla värkar trots att man liksom inte pausar värkarbetet) vilket var väldigt skönt. Mellan 08-12 sov jag och matlusten kom tillbaka så fick i mig lite energi. Från måndagen tror jag att jag bara fått i mig en sallad och två mackor.

Dom sa att jag skulle vara hemma tills jag inte klarade av värkarna längre, och vid 17-tiden på onsdagen kände jag att nej nu går det inte längre. Buster var liksom tvungen att stanna bilen påväg in till sjukhuset när mina värkar kom för det gjorde så ont. Jag hade helt ärligt skit svårt att hantera dom och andas mig igenom. Hela min kropp stelnade liksom till och jag kunde varken röra mig eller prata.

bjussar på den här bilden B tog, precis innan vi åkte in till sjukuset på eftermiddagen igen. Här hade jag så jävla ont, men att bada hjälpte verkligen mot smärtan ilallafall i ryggen.

På sjukhuset konstaterades det mellan 18 och 19-tiden att jag öppnat mig en HALV cm sen morgonen????? Alltså ingenting hade hänt (totalt öppen då 4 cm) och dom föreslog att vi skulle åka hem IGEN med ytterligare en sovdos. Jag förstod ingenting, jag hade ju så ont.. men ja värkarna var väldigt oregelbundna men dom gjorde ju verkligen jätte jätte ont..

Men tror dom också såg att jag inte orkade vänta längre så dom bad mig gå omkring i ca 1-1,5 timme i rummet och se om någonting skulle hända.

Mellan 18-20:30 var det absolut värsta på hela min förlossning (här fotade vi ingenting just därför). Jag förstod inte hur jag skulle klara det. Buster försökte verkligen med allt, hjälpte mig att andas, masserade mig men fick mest skit tillbaka haha. Här började värkarna komma var 3dje minut och varade mellan 50 sek-1 minut YAY. och när dom kom in sen för att undersöka mig 20:30 så hade jag öppnat mig till 6 cm, THANK god!!

När det konstaterades att jag skulle få stanna så bad jag direkt om lustgas och epidral. Lustgasen gick fort att få men hjälpte ingenting under värkarna men eftersom jag också hade ont emellan värkarna så var den väldigt trevlig att ändå, kände mig liksom väldigt full och kunde bara slappna av. Epidralen hade vi tur med, det tog kanske 30 minuter sen var även den på plats. Och det kändes inte ens att sätta in den (då gjorde infarten ondare). Och här kan jag säga att här levde vi lajf. Vi hade så kul och var förväntansfulla. Jag satt lite på pilatesbollen och gick omkring med den här gåställningen. Från det här ögonblicket till lilla Tintin kom vill jag uppleva 10000 gånger om.

Som sagt jävligt kul hade vi haha

Allt emellan 20:30 och 02:46 är lite oklart dock. Men någon gång vid efter midnatt började jag känna ett tryck, behövde liksom gå på toa för att verkligen konstatera att jag inte behövde bajsa men nej det var krystvärkarna som börjat ta fart. Jag hade en barnmorska och en undersköterska inne hos mig som masserade mig och hjälpte mig igenom värkarna som nu alltså var mer som tryck ned. Här låg Buster och sov Hahah (jag sov också mellan värkarna haha, vi var helt slut båda två).

02:15 var klockan och det hade blivit torsdag när jag aktivt började krysta. Hade dock ingen aning om det själv. Då vaknade Buster till och vi alla började samarbete. Minns att jag tänkte att vi övade inför krystvärkarna haha.

Mitt vatten hade fortfarande inte gått, men helt plötsligt kände jag som en pung mellan benen, då hade liksom ”vattnet” gått men låg kvar i sin lilla blåsa haha. Jag tyckte det var så obehagligt, ville varken se eller känna men fick ha den lilla "pungen" hela förlossningen haha.

Vi provade lite olika ställningar (jag trodde verkligen jag skulle föda på alla fyra) men sjukt nog fick jag mest kraft av att ligga på sidan med ena benet uppe. Och efter ett tag med krystande, vilket inte var så jobbigt, mest väldigt obehagligt så kikade hon ut 02:46, 3165 fram och 51 cm lång.

Det roligaste är att hennes huvud kom ut och hon började skrika men det tog ett tag innan nästa värk kom och jag kunde krysta ut kroppen. Så ett tag såg jag liksom ett skrikande huvud mellan benen hahaha. Det tog nog ytterligare ett tag för mig att krysta ut moderkakan, jag hade liksom glömt hur man skulle krysta och hade ingen ork. Just att krysta ut moderkakan kändes mest lite obehagligt för min del men inget som gjorde ont.

Jag fick en ytterst liten bristning och blödde tydligen ingenting (70 ml) så det behövdes ingen eftervård (dom tar dock två sprutor på varje sida av fiffi för att undersöka utan att man ska känna något obehag) utan vi fokuserade på att mysa med bebis innan vi skulle få byta rum. Jag kunde kissa utan problem direkt efter och har inte ens känt mig öm mellan benen, alltså min kropp känner inte av att jag fött barn ALLS. Jag hade lite eftervärkar men inge mer än så. Bajsa var inte heller några problem för er som undrade haha.

Känner typ att det egentligen krävs ett helt eget inlägg för skillnaden på kejsarsnitt och en vaginal förlossning men ni kan ju läsa mer om just kejsarsnittet här (klick). Det enda jag kan säga är att den här förlossningen är typ det bästa jag varit med om. Jag känner mig såhär i efterhand nästintill lite snuvad på första tiden med Todddå mitt fokus inte enbart kunde vara på honom för jag hade så ont. Jag var helt låst hemma och typ varenda ansträngning gjorde ont.

Just när jag hade som ondast i värkarna minns jag att jag tänkte att fan, kejsarsnitt var så mycket lättare men såhär i efterhand känner jag att smärtan man upplever i dom där timmarna är så värd att förmodligen kunna röra sig helt fritt efter utan att ha ont. Att föda barn är det absolut coolaste jag någonsin gjort, jag vill bara göra det igen och igen!! Jag var inte det minsta rädd under förlossningen att det skulle sluta i kejsarsnitt, jag tänkte inte ens den tanken, det fanns liksom inte på kartan.

Vi kommer prata mer om förlossningen i podden (B joinar avsnittet) i veckan så då får ni höra från bådas synvinklar.

Vår Tintin <3

Gillar

Kommentarer

elllensvensson
elllensvensson,
Så fint! Tacksamt att ha detta så detaljerat för både dig och henne 💗
nouw.com/elllensvensson
SofiaRebecca
SofiaRebecca,
magiskt, och fantastiskt att ni alla mår bra <3 va rädda om er <3
nouw.com/sofiarebecca
Iris
,
Så fint! Blir nästan tårögd:((( GRATTIS GRATTIS GRATTIS hur cool är inte du och din kropp!
josefinlarsen
josefinlarsen,
Åh! Så fint. Stort grattis till er fina familj 🧡
nouw.com/josefinlarsen
majanilssonlundstrom
majanilssonlundstrom,
Så fint!! och grattis ännu en gång!!!
nouw.com/majanilssonlundstrom
agnesvera
agnesvera,
GRATTIS! Och tack för du delar med dig av och så intressant! Som jag skrivit innan så älskar jag din mix på bloggen <3
nouw.com/agnesvera
Johannagrahn
Johannagrahn,
Åh så kul att läsa! Dock ser det ut som att alla bilder inte syns? Eller är det bara för mig?
nouw.com/johannagrahn
Angie
,
Alltså, wow. Jag som inte har barn och vet Inte om jag vill ha barn tyckte detta var coolaste läsningen. jag ryser! (livets fan av er podd hallå såklart) älskar att du var så ärlig med allt! Önskar all lycka till! ❤️
Therese ,
Såååå gullig och så kul att läsa ❤️ Längtar till podden!! Och fan du är ju som gjord för att föda!!
nouw.com/theresethunell
Jenny
,
När du fick sovdos, vad fick du då? Jag fick en sovdos när jag hade gått 8 dagar över tiden (pha starka värkar) som innehöll sömntablett, morfin, Alvedon och en brickanyl-spruta... sköterskan sa att sprutan inte ska stoppa förlossningen men det är exakt det den gör läste jag efteråt... den brukar man ge till personer som håller på att föda gandka Mycket för tidigt, den gör att livmodern slappnar av = slutar försöka få ut barnet... är nyfiken på om du också fick den sprutan? Jag hade som sagt gått 8 dagar över tiden så blev härligt irriterad när jag efteråt upptäckte att sköterskan inte talade sanning... varför ville dom stoppa de lixom. Dottern kom 2 dagar efter de