Imorgon väntar gravidfotografering tillsammans med barnen. Det var nästan exakt 4 år sedan sist i samband med att Emil skulle födas. Tänk att det var så länge sen alltså! Väskan är packad med ombyten men jag har inte så stora planer eller höga förväntningar på att vi ska kunna byta en massa eftersom vi ska vara ute i minusgrader och barnen dessutom kan lessna ganska snabbt. Men de är åtminstone taggade och framförallt förvarnade om vad som komma skall. Men de vet inte att jag har en överraskning åt dem!

Förra gravidfotograferingen var det bara jag och fotografen men den här gången tänkte jag att det vore roligt om även barnen kunde få vara med. Det blir extra roliga minnen att gå igenom i efterhand tillsammans! Jag kan verkligen rekommendera ALLA att fotas, helst både innan och efter förlossning!

BIlderna nedan är några från förra fotograferingen 2014.

​Fotograf Elisabeth Weinehag, Weinehag Photography

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Är det någonsin okej att lära barn slå tillbaka?

Jag läste nyligen en intressant insändare i Svenska Dagbladet (<--länk) där en man diskuterat hemma med sin fru om det någonsin är okej att förespråka våld om ett barn exempelvis blir utsatt för mobbing och-/ eller blir slaget i skolan? Insändaren var visserligen från 2015 och har därför några år på nacken men det känns som om att frågan alltid är aktuell på ett sätt. I tidningen svarar en psykolog på frågan med sin uppfattning och utifrån erfarenhet och hennes svar på frågan är nej. Att barn inte lär sig slåss är för de flesta en självklarhet och det är en dålig lösning på problem i samhället och världen, menar psykologen.

Men... kan man på något sätt få försvara sig om man som barn blir utsatt, undrar jag då? Det här är en fråga som vi lyft tillsammans hemma och även på våra egna barns förskola.

Det kom sig av att vi en dag fick höra från en av pedagogerna på barnens avdelning att det skett en incident samma dag. De något äldre barnen på förskolan var för tillfället inne i en undersökningsperiod där deras intima delar på kroppen var väldigt roligt och intressant. Helt naturligt för den åldern!

Däremot hade "leken" gått överstyr och barnen hade börjat dra ned byxorna på varandra både med- och utan samtycke. Vår dotter Eleonore på dryga 5 år hade sagt nej ett antal gånger eftersom hon inte uppskattade leken. Men barnen fortsatte med den urspårade leken. Eftersom hon är uppvuxen med orden "Aldrig slåss", och vi även pratar mycket om personlig integritet hemma, gick hon istället till en pedagog för att söka hjälp. När pedagogen i sin tur sagt till barnen och pratat om det här med respekt och lämnat barnen efter ett tag hände det igen- en kompis drog ner Eleonores byxor. Det barnen inte visste då var att pedagogen sagt till Eleonore att, om det inte upphörde trots att hon sagt nej, så fick hon tillåtelse att försvara sig... Och Eleonore puttade!

Först när jag fick höra att hon gett sig på en kompis på det sättet kände jag någon slags chock och skam. Men när jag fått hela historien klar för mig kände jag istället en lättnad och faktiskt stolthet.

Tillbaka till insändare i Svenska Dagbladet så fortsätter psykologen att prata om vikten av att kunna föra en diskussion med det utsatta barnet i fråga och ändå hålla sig till principen att våld aldrig löser våld men att kunna försvara sig med rätt metoder. Lite samma tanke som pedagogen på våra barns förskola hade och efter Eleonores agerande. För varför ska man inte få försvara sig när man blir utsatt oavsett om det handlar om ett barn eller en vuxen, man har följt protokoll till punkt och pricka och det ändå går alldeles för långt?

I skrivande stund sitter jag med en idé om en barnbok som jag vill skriva under kommande året. Det är fortfarande bara en idé men den har växt sig starkare och starkare under hösten och jag känner att jag just nu är inne i en kreativ period där jag åtminstone vill börja spinna vidare på idén tillsammans med mina barn.

Jag kommer aldrig att förespråka våld i mina böcker, jag kommer inte heller att prata så mycket om försvar. Däremot kommer jag poängtera vikten av att kunna respektera sig själv och våga säga nej oavsett vem det är man möter. Det finns alldeles för lite av den varan och är det något vi vuxna lär ut i alldeles för liten omfattning så är det att fokus borde ligga på: Stopp- min kropp! och inte vad andra ska tycka och tänka om vad som händer när man säger ifrån.

​Tröjan kommer från initiativet/ kampanjen och välgörenhetsorganisationen "Inte ensam aldrig glömd" som startades av Erik Grönberg och jobbar för att motverka sexuella övergrepp mot barn. I dagsläget är det tre barn i varje klass som blivit utsatta för sexuella övergrepp, tre barn i varje klass är en ohygglig siffra. I de allra flesta fall sker övergreppet i en miljö som borde vara trygg, av en person man antingen älskar, litar på eller ser upp till. Ta ställning du med! Tillsammans tar vi fighten mot sexuella övergrepp! #inteensamaldrigglömd #treskablinoll #förskolebrevet

Likes

Comments

I början av mars väntar vi tillökning i form av en lillebror till familjen. Jag har i veckan arbetat min sista arbetsdag och nu börjar vi verkligen räkna ner. BB-väskan är packad och redo, släkt och vänner står på stand-by och om en vecka är vi nere på ensiffrigt antal dagar.

Jag hade väl aldrig kunnat drömma om att jag skulle vara 3 barns-mamma innan jag fyllt 30 år. Det är verkligen en gåva- roligt, lärorik och otroligt tålamodskrävande. Att bli mamma för första gången var ett gigantiskt steg, att gå från att ha ett till två barn var, till en början, rejält kaosartat. Framförallt med tanke på att vi fick barn nummer ett och två ganska tätt med mindre än två år mellan. Nu har barnen växt till sig med några år och de är bästa vänner och värsta ovänner om vartannat. Precis som det ska vara!

Det känns nervöst och spännande att få ett barn nummer tre. Vissa säger att det tredje barnet bara hänger med medan andra menar att det är lika tufft att gå från ett till två barn som att gå från två till tre. Finns det någon här som har egen erfarenhet av att ha fler än två barn som kan berätta om sina egna erfarenheter och upplevelser av den första tiden?

I veckan ska vi besöka en vän och kollega som arbetar som fotograf och ta familjebilder. Det är något som vi gjort flera gånger senaste åren och det är verkligen ett roligt minne. Men att ta kort med barn är också speciellt, det blir aldrig riktigt som man tänkt sig, så vi får se hur det går helt enkelt :)

Likes

Comments

Som en liten introduktion tänkte jag berätta 10 fakta om mig och vem jag är. En del fakta kanske är mer vardagliga saker medan andra är något mer udda.

1. Jag heter Lovisa Hahn Granbom, fyller 30 (!) år i oktober och är född och uppvuxen i Västerås.

2. Bor idag med min man och våra 2 barn på snart 6 och 4 år (plus en nästan färdigbakad lillebror i magen) i en 1,5 plans-villa i en by som heter Nälden och ligger utanför Östersund i Jämtlands län. Om några månader (eller egentligen om någon månad.. hjälp!) flyttar vi till den lilla byn Jormvattnet i norra Jämland där det idag finns ca 50 bofasta familjer.

3. De senaste 10 åren har jag flyttat 7 gånger och snart är det dags för flytt nummer 8. Man kanske kan kalla mig rotlös men jag skulle snarare vilja kalla mig flexibilitist (ett nytt ord, jag vet... men jag gillar att hitta på nya ord lite då och då). Jag vill se möjligheter istället för att känna mig nöjd. Kanske framförallt ta vara på de möjligheterna och göra något med dem! Sen har jag också en man som är väldigt lik mig på det sättet så det kan bli så att vi triggar varandra ganska ofta.

4. Okej om jag inte kan kalla mig rotlös så kan jag kalla mig rastlös. Jag vill gärna ha tusen saker på gång samtidigt.. min styrka är i alla fall att jag kan avsluta sakerna. Jag lämnar dem inte någonstans mitt på vägen.

5. Jag har turnerat med Björn Skifs och jobbat med flera svenska artister och skådespelare de senaste åren.

6. Jag vill gärna ha det snyggt och städat runt omkring mig.. men jag misslyckas alltid.

7. Som liten var jag klassens Pippi Långstrump.

8. Jag är expert på att fönstershoppa på nätet. Jag går ofta igenom inredningsbutikers hemsidor och lägger massor med saker i varukorgen för att efter några timmar radera allt igen.

9. Jag är en godisråtta och brukar äta upp mina barns godis.. jag vet.. big no-no men jag brukar skylla på= ljuga om att godiset blivit hårt och gammalt. De köper det varje gång hahaha (och ja, de får alltid nytt av mig).

10. Jag pratar alltid med mig själv hemma och kommer ofta på mig själv att gå och nynna eller sjunga offentligt.


Likes

Comments

Så var det äntligen dags att starta upp en alldeles sprillans ny blogg.

Varför blogga?

- Jag har bloggat en del i mina dagar, första gången redan 2008 faktiskt och det höll i sig i några år. När jag sedan kom in i hela starta-karriär-bilda-familj svängen så dog det ut lite och det var en hel del annat som drog till sig min uppmärksamhet.

Vad händer framöver?

- Den 1a januari i år tog vi det stora steget och la ut vårt hus till försäljning och bestämde oss för att flytta ännu mer norrut än vad vi redan bor. Så snart är det dags att packa ihop allt och bosätta oss i en liten by i nordvästra Jämtland, mitt emellan fjälltoppar och bergsdalar. Det blir ett äventyr utan dess like och det ska bli riktigt spännande. I början av mars väntar vi dessutom tillökning och 4 blir då 5.

Vad kommer bloggen handla om?

- Jag har valt att lägga bloggen i kategori "Personligt" men egentligen tycker jag att den passar in i så många olika kategorier. Familj, föräldraskap, inredning och design, träning och hälsa, arbete, mål och drömmar- ja livet helt enkelt. Jag vill inte snöa in mig på någon särskild del så vi kallar det helt enkelt för en livsstilsblogg. Jag heter ju trots allt Lovisaliving!



Likes

Comments