Att börja träna igen efter träningsförbud
Detta är ett ämne som varit efterfrågat länge men jag har aldrig suttit mig ner och skrivit det även fast jag velat och ändå känner att det kan vara bra. Fick frågan igen och känner att det var dags men vill först poängtera några saker.
Innan du ens tänker tanken på att börja träna efter anorexi och svält så är det viktigt att kroppen fått återhämta sig under en period. Dvs att du ätit och vilat och organen fått börja reparera sig först. Puls och blodtryck ska ju vara stabilt och dina värden osv. Du får ju absolut inte ha någon hjärtpåverkan tex. Innan jag tog upp träningen igen så var alla dessa värden bra och jag hade ju då ätit och gått upp i vikt under ett antal månader. Och personligen tycker jag att BMI är oväsentligt, för det spelar ingen roll vilket BMI du har, du kan fortfarande vara i svält. Du kan ha dåliga värden osv oavsett din vikt eller BMI.
Sedan har vi den psykiska och ätstörda biten. Hur såg din relation till träning ut innan du slutade? Har du haft problem med överdriven träning eller tvångsmässighet? Isåfall så krävs det att du även är stabilare psykiskt, att tankarna är friskare så att du inte tränar för att ätstörningen vill utan för att det är den friska delen i dig som vill. Jag tycker att har man haft den problematiken eller är under 18 så ska man komma överens med sin behandlare och anhöriga när det är läge att börja träna igen.
Om det nu är dags att börja träna, hur gör man?
Jag började träna igen i slutet/ efter dagvården. Jag hade då ätit,vilat och gått upp i vikt under x antal månader. Alla värden var bra osv. Eftersom träningen aldrig var ett tvång för mig och något jag alltid älskat så var det relativt lätt för mig att komma tillbaka. (Har du haft problem med tvång så kanske du borde träna med någon annan eller prova en annan träningsform. )
Jag började med att bara gå dit och prova, leka lite i gymmet helt enkelt. Tror jag först tränade två gånger på en vecka, tog lite uppehåll och började träna igen. Bara för att få känna efter. När jag sedan började träna mer på riktigt så började jag med två till tre gånger i veckan, lätta vikter och öva teknik. Jag hade ju varit borta från träningen många, många månader så på ett sätt fick man börja om lite. Det var inga squats eller marklyft i början utan lätta vikter, teknik och enkla övningar. Sedan eftersom började jag avancera med andra övningar, öka vikter och sedan gå på de tyngre övningarna. Men jag tog tid på mig och lät det gå stegvis. Löptränade också som variation. Det handlar om att inte stressa och ta det stegvis. Eftersom jag är utbildad PT så har jag ju lite mer kunskap om hur man ska träna och hur jag skulle komma igång, så kan även rekommendera att anlita en PT, men tänk också på vem ni anlitar. Finns ju många PT's som inte har en inblick i ätstörningar och då kan det bli så otroligt jävla fel.
Idag tränar jag 5 dagar i veckan och kan köra på hårt och som vanligt. Det gäller bara att ta det försiktigt i början och lyssna på kroppen. Ta det lugnt, öva teknik och framförallt ska det kännas kul. Det är det viktigaste, känns det kul fortsätt, känns det inte roligt då lägger du av direkt. Det är otroligt viktigt att du arbetar upp en bra relation till träning och då ska det kännas kul.
Är det något ni undrar över så är det bara att kommentera eller kontakta mig på annat sätt. Och lycka till med träningen och glöm inte att det ska vara roligt, ätstörningen lämnar du hemma och nu blir det ännu viktigare att du får i dig tillräckligt med mat och energi.
Och kom ihåg, träning är inte bara gym eller löpning. Det finns så många olika typer av träningsformer. Jag personligen älskar gymmet. Men det kanske är någon annan träningsform som passar just dig bättre. Hitta det just DU tycker är kul, den träningen som är bra för dig. För den träningen som är bra, är den träningen du har en bra och sund relation till.





?Kisses-A??