Idag läste jag en artikel på aftonbladet om att Astrid Lindgrens värld ska hålla öppet parken så att flyktingbarnen som kommer hit ska få gå dit och leka. Det kommer inte vara några karaktärer där eller liknande utan bara en lekpark så de får klättra i mattisborgen osv. Tänk om Astrid Lindgren hade levt och fått vara med om detta. För det är ju verkligen något som Astrid Lindgren hade uppskattat, det är ju precis det här som är hennes värderingar.

Jag vet inte hur det är att vara flyktingbarn för jag har aldrig varit ett och kommer aldrig kunna sätta mig in i deras situation. Men jag tror att de måste känna sig livrädda, ledsna och ensamma. Man vet aldrig vad för hemska saker de har varit med om och vissa har kanske fått lämna sina föräldrar i sitt hemland eller sett sina föräldrar dö. Tänk dig att bara vara ett barn och varit med om sådana hemska saker som ingen någonsin ska behöva uppleva och sedan åka en livsfarlig resa för att komma fram till ett främmande land där du inte ens kan språket eller har någonstans att bo. Att vara barn och leka med kompisar, gå i skolan och räkna matte, spela fotboll eller äta godis och titta på film. Göra allt det där som barn gör, det där som är naturligt för oss finns i dessa barns vardag. De lever på flykt och den där tryggheten som barn behöver har de blivit berövade på. Det är så jäkla hemskt.

Men så kommer så fina intiativ som Astrid Lindgrens värld. Låta dessa flykitngbarn få vara just barn. Leka, skratta och ha roligt. Slippa känna rädslan och otryggheten. Bara få vara barn. Så ni som skriver i kommentarsfälten på Facebook att detta är fel, tänk en gång extra. Tänk i vilken vardag dessa barn lever i. Låt de få vara barn för en gång skull och leka, det som barn ska göra. ( Och parken är öppen för alla barn, flykting eller inte, så sluta sura)

?Kisses-A??