Fyfan vad jag hatar vuxenpsykiatrin. Jag har inte träffat någon från psykiatrin sen i början av maj och de skyller bara ifrån sig. Jag vet vad jag kan göra för att få deras uppmärksamhet för att få hjälp men vill inte göra det. Jag vet bättre nu. Men ingen lyssnar när man säger något, så ibland finns det bara en enda utväg för att de ska lyssna. Vilket är så fel.

Dagarna jag kör agility mår jag bra men så fort en dag utan det så är måendet i botten igen. Så det är det enda jag gör just nu. Jag får ingen hjälp. Igår fick jag inget middagsbesök av boendestöd heller. Jag försöker hjälpa mig själv men det är så svårt när alla insatser som ska hjälpa mig vänder mig ryggen och hoppas jag försvinner så de slipper ta ansvar för mig. Maten fungerar ok men går sämre nu också. Försöker men mat äcklar mig. Men får I mig tillräckligt iallafall även om vanlig mat är svårt.

Idag ska jag och Nicole träna agility så då får jag må bra iallafall. Jag och keiron har förutom agility börjat lite med rallylydnad också!

?Kisses-A??

igår fick jag hem ett antagningsbrev från skolan jag sökt. Och vet ni? jag kom in. så första augusti börjar jag skolan. känns jättebra samtidigt som jag är livrädd. har inte pluggat på flera år och nu kommer bli första gången med adhd medicin. Vill att medicinen ska va rätt inställd tills dess men psykiatrin är så seg och blir typ alltid bortglömd. man får tjata på dom så mycket.

idag har nike varit hos mig några timmar men keiron tål inte nike alls så det var bara för idag. ska jag hjälpa till nåt mer med nike så måste jag lämna bort keiron under tiden.

är nu i sthlm för imorgon fyller jag 30 år och ska även tävla imorgon med Ronja. hoppas min födelsedag kan ge oss lite extra tur imorgon.

?Kisses-A??

idag var sista besöket hos min dbt behandlare. Just nu står jag helt utan hjälp. står i väntelista till adhd grupp. jag har tagits upp på behandlingskonferensen nu att jag ska få en ny kontakt. Men vet av erfarenhet att det kan ta lång tid. jag har inget förtroende för mina boendestödjare. har haft en ny person vid nästan  varje besök. vilket är typ 7-8 senaste veckan. känns inte alls tryggt. Men idag började C som är en favorit från aros Stödgrupp. Så kommer ha henne mycket vad jag förstått så det känns skönt. är så less på västerås stad. får varken ut tiden jag är beviljad eller hjälpen jag behöver. Hade det inte varit för C så hade jag sagt upp boendestödet och så hade jag fått försökt själv att få ihop allt. även om jag vet att min vardag faller ihop utan boendestöd. Men som det är nu är inte okej. såhär var det aldrig på aros..

men hade mitt sista besök hos dbt behandlaren och kände ändå att jag fick sagt det jag ville. Men känner mig lämnad då jag inte har nån när jag mår som sämst. på lördag fyller jag 30år. jag har i så många år kunnat luta mig tillbaka på att jag får ta livet av mig på min 30 årsdag om jag inte fått ordning på mitt liv. men känner att jag inte kan lämna hundarna. Men allt beror på om jag kommer in på utbildningen jag sökt.  på fredag vet jag, den är mitt enda hopp just nu. Behöver nåt positivt besked efter all den här skiten.

?Kisses-A??