De senaste dagarna har gått upp och ner. Jag har solat, gymmat, tränat agility, varit med vovvarna, träffat Zandra, färgat håret osv.. Varit sjukt stressad för att jag ska göra allt samtidigt och jag har ingen struktur och kör på tills jag sedan däckar. Jag suger på struktur och ändå är det precis det jag behöver. Min hjärna går på högvarv hela tiden och kan inte sortera mina tankar och sen får jag ångest. Och så får jag ångest över massa grejer jag vill göra men inte kan just nu. Eller jag skulle kunna men vet inte vart jag ska börja. Det är så mycket kaos i huvudet jämt. Jag vill så mycket men känns som jag gör krokben på mig själv. Hur fan tar man sig framåt?

Jag försöker hålla mina träningsrutiner men tappar det för nu vill jag bara köra agility. ( men kan ju inte göra det varje dag) Men det är ju också träning så vad spelar det för roll egentligen? Men ändå så måste jag göra båda. Men försöker att inte göra det samma dag. Men vanliga gymträningen blir så tråkig och hittar ingen riktig motivation. Och alltså min förmåga att göra saker jag tycker är tråkigt är väldigt liten. För just nu är det bara agility som gäller i mitt huvud. Och vi ska faktiskt tävla nästa helg så det ska bli svinkul!

På måndag ska jag till psykiatrin och träffa min psykolog + dbt behandlaren jag ska få i höst. Känns rätt okej ändå. Vill verkligen inte bli av med min psykolog. Men hon ska vara hemma med sin bebis så jag har ju inget val. Jag har iallafall några veckor kvar innan hon lämnar mig. Känner mig lämnad och övergiven igen. Och det kanske är fel och egoistiskt att känna så, men jag gör det ändå. För varje gång jag tänker på att jag ska byta samtalskontakt så gör det så ont i mig. Känner mig bara så lämnad och ensam.

Ja, det är mycket i huvudet just nu och vet inte ens vart jag vill komma med det här inlägget. Bara försöka få ur mig mina röriga tankar eller nåt.. Undrar hur det är att leva utan detta kaos i huvudet? Nu ska jag sova. Godnatt!

?Kisses-A??

Jag har inte uppdaterat på ett tag, men i helgen har mamsen och Russi varit här och det har varit mysigt. Gjort massa härliga saker i fina vädret, bla picknick med hundarna och ätit middag utomhus och tog ett glas vin i lördags. På morsdag så var vi på ett event så mamma fick sina bryn gjorda och jag tog ett paraffinbad för mina händer. Sedan så bokade jag in en tid för någon typ av behandling där de trycker på olika punkter på huvudet. Ska typ hjälpa mot stress och ADHD symtom. Så tänkte värt att prova iallafall när jag fick ett bra pris. Så det ska bli spännande!

Idag har jag varit på psykiatrin för första gången på läääänge. Jag fick träffa min psykolog och kuratorn jag ska ha under sommaren. Hon verkade gullig och det kändes inte hemskt att ha henne. Så sommaren kan nog bli okej. Även om jag vill ha kvar min psykolog. Sedan fick jag och min psykolog prata ensamma en stund vilket kändes skönt.

Sen i typ lördags så har jag börjat med mina adhd mediciner. Just nu väldigt låg dos. Men har ändå känt av biverkningar. Jag har haft jättesvårt att äta då jag haft så dålig aptit. Så fått tvinga i mig maten. Har även haft intervaller av illamående. Men det är ju vanliga biverkningar så får försöka stå ut. Idag var det iaf lättare att äta middagen även om lunchen var tuff att få i sig. Men fortsätter att tvinga i mig då jag vill kunna ge medicinen en chans.

?Kisses-A??

Jag har ADHD. Jag är som du fast ändå inte. Min hjärna fungerar lite annorlunda. Och sånt som är självklart för dig kan vara nästan omöjligt för mig. Men jag kan också ha lättare för andra saker än det du har. Ibland är ADHD min superkraft och ibland är den min största fiende.

Jag och du vi har samma känslor. Men mina blir dubbelt så starka. När du är glad då känner jag mig överlycklig. När du är ledsen då är jag förkrossad. När du är arg då är jag så förbannad att jag exploderar.

Det kan verka som att jag inte är intresserad av dig och det du berättar. Det är inte sant. Jag vill höra allt du säger och jag är intresserad av dig men jag har så mycket tankar i mitt huvud samtidigt som gör det svårt att hänga med. Och jag har svårt att styra vad jag lyssnar på. Jag vill så gärna lyssna på dig men ändå hör jag samtalet bredvid istället eller nåt annat som fångar min uppmärksamhet. Och om jag glömt vad du sagt, säg det igen för det har bara försvunnit bland miljontals andra tankar i mitt huvud.

Och snälla, säg inte att jag är lat jag har bara svårt att hitta startknappen när det är någonting som är tråkigt. Men när det är nåt jag tycker är kul då kan jag inte sluta.

Jag är inte dum i huvudet. Eller att jag inte kämpar tillräckligt hårt. Jag får kämpa hårdare än de flesta för att kunna koncentrera mig på nåt tråkigt en kort stund. Men jag kan vara hyperfokuserad i timmar när nåt intresserar mig.

Förlåt om jag blir tråkig och trött. Men min hjärna går runt miljoner gånger snabbare än din. Min kropp kan inte va still för att det rycker i kroppen. Det gör mig utmattad och därför behöver jag sova när all energi plötsligt tar slut.

Du vet vad som är rätt och fel och kan hejda dig för att göra saker som får konsekvenser. Jag hinner aldrig tänka på konsekvenserna. Det finns ingen stoppknapp som hindrar mig när en impuls kommer. Jag förstår efteråt att jag gjort fel, och då skäms jag. Men jag kan inte förstå eller se det när impulsen kommer. Så skäll inte på mig när jag gör fel eller uppför mig dåligt. Förklara istället hur jag ska göra.

Min hjärna går på högvarv. Min kropp vill röra sig hela tiden. Det är därför jag pillar på saker och rör mig för att kunna hålla fokuset en stund till.

Vi med ADHD kan vara intensiva, känsliga och ha dåligt tålamod. Vår hjärna går alltid på högvarv och saker ska hända på en gång. Gör det inte det blir jag stressad eller arg. Och du kan tycka att jag överreagerar. Och jag kanske gör det på allt. Jag tar allt personligt och när jag exploderar kan jag inte kontrollera mig själv. Men en kram, en famn att gråta i eller en lugn röst som visar förståelse hjälper mig och känslan försvinner. Det är känslan jag är uppe i som styr vad jag gör.

ADHD är en superkraft. Ett funktionshinder. Ett sätt att fungera annorlunda. Men vi med ADHD vill bara vara "jag". Låt oss vara den jag är trots allt som blir svårt. Acceptera mig så jag kan acceptera mig själv. För jag fungerar bara lite annorlunda än dig.

?Kisses-A??