Header


​Vi är ju i början av vår process och min tanke är att dokumentera alla stegen av denna livsomställning. Jag funderar även på att kanske fortsätta när jag väl är i USA, om det finns några läsare som är intresserade av hur livet over there faktiskt blev. Vi får se när vi är där! Men i dagsläget har vi faktiskt redan hunnit ta några steg och de är:


Gifta oss
När Jay fick sitt jobb i USA och skulle lämna Sverige (där vi träffades och levt under hela vårt förhållande) insåg vi att vi inte kunde vänta till vårt inplanerade bröllop sommaren 2018. Då skulle vi behöva vara utan varandra fram tills dess för att sedan skicka in papper för Green Card och vänta upp till ett år till efter det... Eftersom hans nya arbetsgivare ville att han skulle börja inom en månad fick vi bråttom. Han hade tur och kunde skjuta upp sitt startdatum till en månad i alla fall då de egentligen tyckte att två veckor var vad man kunde förvänta sig från sista arbetsintervjun till första dagen på jobbet. Det är en sak som definitivt är annorlunda där, jag har liksom 3 månaders uppsägningstid på mitt jobb – lite skillnad!

Vi fick i alla fall tag i en gullig vigselförrättare som kunde på typ den enda dagen vi hade möjlighet samt två vittnen. Vi hade även tur med vädret då hösten visade sig från sin bästa sida med strålande sol och löven var vackert gula, både i trädkronorna och på marken. När vi diskuterade var tusan vi skulle ha vigseln var jag lite nervös då vi varken vill eller får viga oss i kyrkan och det spöregnade det på tvären utanför fönstret... Puh!

Det "riktiga" bröllopet blir ändå i sommar tillsammans med alla vänner och familj som planerat, vi får bara köra en show av vigseln helt enkelt.


Byta efternamn
En anledning till att vår process redan har dragit ut på tiden är att vi hade en julresa till USA inplanerad vid tiden då vi bestämde att flytten var vad vi skulle satsa på. Resan skulle ändå bli av, bara det att jag åkte själv för att hälsa på Jay (och hans familj) istället för att det skulle bli vi två som åkte för att fira jul med dem. Eftersom jag inte hade möjlighet att boka om biljetterna väntade jag med namnbytet till efter jul – vi trodde att det skulle ta ett par veckor och att det skulle ställa till problem. Tyvärr visade det sig att halva Sverige ville byta efternamn vid årsskiftet då det blev lagligt att ha två efternamn och handläggningstiden är nu på 2-3 månader! Det är en evighet för oss eftersom det förlänger hela processen. Risken är att den tar mer än ett år... Att namnbytet ska gå igenom är vad vi sitter och väntar på just nu.


Fylla i formulär I-130
Ett Green Card kommer varken automatiskt eller gratis bara för att man har gift sig (vilket jag i princip trodde innan jag satte mig in i detta haha). Varje del av processen kostar pengar och allt är väldigt byråkratiskt, det är viktigt att inte göra fel eftersom det blir både dyrt och tidsödande. Jag är verkligen imponerad över de som kanske inte kan utnyttja lika många privilegier som vi (vår utbildning, färdigheter i engelska, mitt ursprungsland) och invandrar till USA! Det finns olika formulär beroende på situation och detta är vad vi ska använda oss av då:

– Jay är amerikansk medborgare och befinner sig i USA

– Jag är hans partner (och inte annan närstående)

– Vi har redan gift oss

Processen måste initieras av den som amerikansk medborgare men Jay skickar inte in detta förrän namnbytet har gått igenom, för utöver detta ska vi samla in dokument som kan bevisa att vårt förhållande är legitimt, inklusive ett personbevis, och bifoga med det första förmuläret. Jag skriver ett nytt inlägg när det närmar sig att skaffa fram dessa, detta inlägg blev ändå svinlångt!


Likes

Comments

Hej internet!

Här är första dagen då min blogg är en del av dig. Just nu sitter jag i min älskade lägenhet och vilar efter att ha packat ner mina och Jays saker i flyttkartonger. Vi har inte gjort mer än att ladda hem de första blanketterna som behövs för att ansöka om Green Card så jag är mycket långt ifrån att flytta till USA, men det känns bra att förbereda sig för vad som kommer. Jag har så mycket saker som jag måste vänja mig vid att bli av med, att packa ner dem och lägga i källaren är första steget att frigöra sig. Mina saker, och främst min lägenhet, ger mig en känsla av trygghet – och även om jag älskar äventyr behöver jag trygghet också. Och att flytta är en helt annan deal än att åka på semester. För det är väl så, att det är svårt att ge sig av. Praktiskt och emotionellt är det svårt. Annars skulle väl inte internet inte vara fullt av Tumblr-bloggar och Insta-konton som pumpar ut "inspirerande" citat om att JUST DO IT – eller hur?




Likes

Comments