Header

När jag drabbades av utmattningssyndrom var det som att hela mitt liv förändrades på en dag. Jag hade under en lång period känt hur energin runnit ur mina händer, men utan förmåga att kunna stoppa det. Jag ville inte sluta prestera på det sätt som jag hade gjort tidigare, fått A på de flesta inlämningsuppgifter och prov. Jag ville uppnå de mål jag hade satt upp, men problemet var att min energi inte var tillräcklig för att kunna fortsätta prestera på det sättet.

Jag hade länge känt hur energin runnit ur mina händer, tills att jag en dag, när jag befann mig i Spanien, kände att det bara inte gick längre. Jag var där på semester men kände att jag inte hade ork till de allra enklaste sakerna, nämligen att vila och ta det lugnt. När jag pratade med min kompis och hennes familj, som jag reste med, så kändes det som om att jag inte hann tänka efter på orden som jag sa. Det hände att jag stammade, blandade ihop ord eller till och med glömde bort vad de hette, något som var väldigt läskigt för mig. Jag hade aldrig tidigare varit med om något liknande. Jag som egentligen är en person som är väldigt social, fick plötsligt svårt att prata normalt.

Min koncentration hade kraftigt försämrats, inte bara i förmågan att vara social, utan också att kunna utföra enkla uppgifter. När jag kom hem från Spanien orkade jag ingenting. Jag låg bara i sängen och kände hur den tryckande huvudvärken tog all min kraft och ork. Jag bara låg där och kände hur jobbigt det var att överhuvudtaget vara vaken. Allt jag ville var att somna om för att inte känna smärtan av huvudvärken. I sängen befann jag mig i mer än en månad, tills att jag slutligen fick hjälp av vårdcentralen, som lärde mig att försöka återaktivera mig in i vardagen; nämligen att utföra aktiviteter regelbundet.

Jag hade drabbats av utmattningssyndrom och det tog väldigt lång tid för mig att förstå det själv. Mina symptom gav mig rädslan om att det handlade om någon annan sjukdom, som exempelvis hjärntumör. Läkaren genomförde till och med en hjärnröntgen på mig, något som inte alls alla får göra, men lyckligtvis och som jag egentligen visste (innerst inne), så hade jag ingen hjärntumör. Min sjukdom, utmattningssyndrom, hade bara resulterat i symptom som var svårare än jag någonsin kunnat ana, Aldrig hade jag kunnat ana att det var så svårt att leva med den sjukdomen.

Det är väldigt jobbigt att leva med de symptom som utmattningssyndrom medför, men det är nog inte det som jag tycker är svårast, utan det allra svåraste är hur hela vardagen förändras för än. Jag är 19 år och vill göra allt det roliga, dansa långa kvällar med kompisar, resa och ha kul med min fantastiska pojkvän, men symptomen förhindrar mig till att göra det. Det gör att jag hela tiden måste försöka acceptera situationen, något som har gjort att jag ofta har gråtit, även fast jag tidigare haft svårt för att gråta.
Det är också otroligt tufft att se hur sin koncentrationsförmåga har försämrats. Framförallt är det svårt att jag ibland inte hittar ord eller inte orkar vara så social som jag varit tidigare, men också att jag älskar att jobba och inte kan göra det på samma sätt som tidigare.

Det jag har lärt mig nu, efter 4 månader som sjuk i utmattningssyndrom, är att lyssna på orden acceptans och tålamod. Jag måste lära mig att acceptera att jag inte kommer att må 100% bra imorgon, men att det kommer bli allt fler bra dagar i min vardag och slutligen så kommer jag va helt frisk. Det är bara skrämmande att inte veta när och veta hur mycket av symptomen som kommer att påverka mig i framtiden. Det är också läskigt att varje dag kämpa igenom sig symptomen, ovetandes om när de kommer att försvinna eller finnas i mindre grad. 


Jag vet hela tiden att det blir bättre. Det har gått fyra månader och jag klarar av mer och mer, det tar dock så lång tid och då är det viktigt att lyssna på orden tålamod och acceptans, tålamod och acceptans. Två viktiga ord som ofta behöver upprepas. Det är en svår sjukdom, men det går att ta sig ur det, även fast det tar så lång tid.

Snälla kropp, gör mig i alla fall rätt frisk till sommaren, det skulle betyda så mycket.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

En vanlig missuppfattning många friska människor har är att de likställer den utmattning de känt av negativ stress med sjukdomen utmattningssyndrom. Många vet hur det känns efter "en tuff arbetsvecka på jobbet" eller en "intensiv månad av stress". Det går dock inte att ställa ett likhetstecken mellan utmattningssyndrom och detta och det är just det jag tänkte förklara i det här inlägget.

Utmattningssyndrom kan likställas med en fysisk skada. Föreställ dig en löpare som springer regelbundet för att förbereda sig inför ett maratonlopp. Löparen är både exalterad och nervös inför maratonloppet, men innan han genomför det, så drabbas han av benhinneinflammation. Benhinneinflammation är någonting som man kan drabbas av om man utsätter benen för starkare fysisk belastning än vad de klarar av. Det sker ofta om man springer för mycket. Löparen har alltså drabbats av benhinneinflammation, vilket innebär att han inte klarar av att springa maratonloppet. Senare visar det sig att det rör sig om en kronisk benhinneinflammation, löparen kan alltså aldrig springa normalt igen.

Utmattningssyndrom kan likställas med löparen som sprungit för mycket. Utmattningssyndrom handlar nämligen ofta om människor som har arbetat för mycket. Det rör sig om människor som har utsatt sig för negativ, långvarig stress i minst ett halvår, som ofta resulterar i beständiga skador. Istället för löparen som sprungit för mycket, så har den utmattade arbetat för mycket. Likheten mellan de båda är att de har utsatt sig själva för en högre belastning än vad de klarar av; för den utmattade så har hjärnan slutade fungera som den ska och för löparen så handlar det om benen. De båda har drabbats av fysiska skador (vetenskapliga rapporter har konstaterat att utmattningssyndrom nämligen resulterar i riktiga hjärnskador). Det spelar ingen roll hur mycket löparen vill springa eller hur mycket den utbrända vill arbeta, de har nu en skada att reparera. Ibland blir vissa skador mycket långvariga eller permanenta.

Ser ni skillnaden mellan stress och utmattningssyndrom? Utmattningssyndrom är inte samma sak som negativ stress. Stress är inget farligt i sig förutsatt att det inte blir för starkt eller för långvarigt. Utmattning är slutskedet av för långvarig, negativ stress. Stress och utmattningssyndrom är alltså två begrepp som ligger väldigt nära varandra men är två totalt olika tillstånd. Det är därför så viktigt att man inte blandar ihop de två begreppen.

Så innan du relaterar till stress som du upplevt när någon säger att hen är sjuk i utmattningssyndrom, tänk då på löparen. Ifall du hade hört att någon hade brutit benet, skulle du då relatera till dig själv när du någon gång i livet hade haft ont i benet och säga att du också upplevt det?



Likes

Comments