Otillräcklig.

Att känna sig otillräcklig och mindre behövd, det är nog något jag gör/gjort ofta & i flera år. Tänker på det mycket nu för tiden, vet egentligen inte varför. Men det är en rätt jobbig tanke, varför ska man alltid duga när det passar någon annan? Varför kan man inte bara få duga hela tiden.

Jag är inte och har nog aldrig direkt varit den personen som passat in i grupper, jag har alltid varit den som varit minst önskvärd och har det funnits något val har jag inte varit den som blivit vald. Har vi till exempel varit 3 som umgåtts & något problem uppstått så var det alltid så att dom andra två gaddade ihop sig mot mig. Jag blev oftast utanför. Jag har haft svårt att passa in, vet nog inte riktigt varför. Genom min skolgång var det alltid mig någon skulle hacka på, enda till slutet av gymnasiet. Självklart följer detta mig än idag, när jag träffar nya människor funderar jag mycket på vad dom innerst inne tänker om mig & säger när jag inte är där. Jag är rädd för att känna mig otillräcklig & mindre behövd. Jag är rädd för att bli utnyttjad när det bara passar den ena. Jag är rädd för att vara otillräcklig i min relation & mest av allt är jag rädd för att detta ska fortsätta följa mig så att jag kommer vara otillräcklig och oönskad av mina barn. Det är självklart inget jag vill tro, men det är tankar som snurrar i mitt huvud efter alla dessa år.

Ibland undrar jag om det är mig det är fel på, eller har folk bara hackat på mig för att? Minns så väl alla gånger jag fick fula lappar (som man gjorde på den tiden utan sociala medier) skickade till mig på rasterna när jag gick i 4-5an och när jag började ny skola i 7an var det nya människor som började hacka på mig, minns att jag ofta fick spydiga kommentarer om mina kläder. Sista terminen i nian fick jag byta klass & då äntligen trivdes jag i skolan, men sen började jag första året på gymnasiet, då var det tydligen helt okej att håna mig för att jag var oskuld, kalla mig alla möjliga saker & vara allmänt störig mot mig. Böt linje på grund av idiotiska klass"kompisar", men vad gjorde det för skillnad? Fanns fortfarande någon som kunde hacka på mig. En dag fick jag nog, jag skrek rätt ut i klassrummet & gick där ifrån. Lärarna tog tag i det, äntligen.

Jag kanske har vuxit som person efter detta, men allting finns fortfarande inom mig. Jag har väldigt svårt för att släppa saker. En dag önskar jag i alla fall att jag får känna mig tillräcklig & önskad!

Gillar

Kommentarer

elinor
elinor,
Hjärtat. Kan känna igen känslan! Men du är mer än önskad & tillräcklig, för mig, för dina barn ❤️ Jag älskar dig!
nouw.com/elinor
louisenicole
louisenicole,
Du är bäst. Tack! Jag älskar dig. ❤️
nouw.com/louisenicole
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229