Att sakna

Ett utbytesår är så mycket mer än bara ett år utomlands. Det är ett år där man tar sitt pick och pack, lämnar tryggheten som man är van vid hemma tillsammans med alla vänner och sin familj som man älskar, sätter sig på ett flygplan mot ett okänt hem, ett okänt land med en okänd kultur och tar ett stort kliv ut i något som man är just okänt. Egentligen är det inte så stor skillnad mellan livet här i USA och det liv som jag är van vid hemma i Sverige. Jag vaknar upp varje morgon, jag duschar, tar det lugnt, dricker kaffe, stressar ihjäl mig de sista tio minuterna innan jag måste springa till bussen för att inte missa den, jag går i skolan mesta delen av dagen, jag kommer hem från skolan och äter middag, jag pluggar, tittar på tv och jag lägger mig i sängen på kvällarna och lyssnar på musik tills jag inte längre kan hålla mina ögon öppna. Om jag bara skulle beskriva mina dagar skulle man troligtvis inte kunna skilja mitt svenska liv och mitt amerikanska liv, men tittar man noga är det så olikt det kan bli.

Även fast mina båda liv kan låta så lika är det så mycket som skiljer och även fast jag älskar mitt liv här i Amerika kan jag inte låta bli att sakna det livet jag hade i Sverige. Och jag vet att jag kommer komma tillbaka till mitt liv som jag är van vid och att mitt liv här bara går att uppleva en gång, men jag saknar ändå mitt svenska liv. Jag saknar att vakna upp i mitt rum hemma i Sverige, jag saknar att sitta på bussen påväg till tunnelbanan och vänta på att vi skulle komma till Josses station så jag kunde krama om henne och bara prata massa skit, jag saknar att ha alla mina bästa vänner i skolan, jag saknar att hoppa runt i korridorerna och slänga mig på mina kompisar och att göra fula miner in till parallellklassens klassrum när jag gick förbi dem. Jag saknar den tryggheten jag hade i Sverige, jag saknar att alltid ha min familj nära mig, jag saknar min häst, gratis skolmat, jag saknar till och med SL, jag saknar den krispiga höstluften och alla träd fulla med löv i skiftande färger, jag saknar att kunna åka bil och att vara självständig. Det finns så mycket som jag saknar och jag skulle kunna göra vad som helst för att kunna uppleva det om så under bara en dag.

Men, även fast jag saknar allt där hemma i Sverige vill jag samtidigt inte tillbaka. Jag vill uppleva så mycket som det går här under mitt år, jag vill leva det amerikanska livet som jag alltid har drömt om och som jag äntligen har chansen att leva. Det är svårt att beskriva hur det känns att vilja vara på två ställen samtidigt, hur det känns att sakna något så mycket men å andra sidan vill man inte vara där alls. Det är till och med förvirrande för mig själv och jag antar att det är så det känns att älska två platser, att ha ett hem, en familj och vänner i olika länder, tusentals mil ifrån varandra.

  • USA

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229