Söstra mi!

Jag vet egentligen inte var jag ska börja, jag vet bara att jag knyckte min systers lösenord för att jag verkligen ville säga något. Jag heter Caroline och är Louise lillasyster. Ni har nog sett mig figurera här i bloggen tidigare. Jag kände att jag ville göra något för att få ur mig allt jag känner inför att min systers stora dag äntligen är här, hon ska liksom gifta sig idag!

Tanken på det gör mig gråtfärdig. Min fina fina syster ska gifta sig, på precis det galna sätt som för mig är så självklart när det gäller henne. För det är precis det jag älskar så mycket med henne. Hon går alltid sin egna väg.

Louise,

Livet har inte varit lätt alltid och som vi har bråkat med varandra. Trots det så är du den som alltid ställer upp när det väl gäller. Du har alltid hejat på mig, stått upp för mig och torkat mina tårar när jag varit på botten och jag är så otroligt tacksam över att få kalla dig min syster. Stökiga år har fått oss att växa isär och växa samman och idag, trots att vi nu har våra familjer på våra håll, har vi ett band till varandra som är starkare än någonsin. Tack för att du aldrig viker från min sida och för att du är en ovärderlig moster till Ronja. Vi älskar dig så mycket.

Att få se dig där du är idag gör mig så otroligt stolt och lycklig. Att du hittade Hampus, världens finaste kille som älskar dig över allt annat och respekterar dig till 100%. Att ni gjorde mig till moster till den galnaste lilla skruttungen som jag älskar så högt. För mig är det självklart att ni var menade att vara tillsammans. Så nu vill jag bara skicka all kärlek jag har i mig till er. Även om vi inte är med er i fysisk form så finns vi med er i alla fall. Här kommer en rungande digital skål, grattis till livet ihop! Jag älskar er så!
/Lillasyster

Nu sitter jag här och ska försöka skriva ett gästinlägg på ett smidigt sätt. Jag har aldrig gjort det förut och jag vet ärligt talat inte hur jag ska börja. Hej Louise’s läsare, jag snor hennes blogg ett tag för att smyga in ett inlägg, hoppas att det är okej?

För att göra en lång presentation kort: Jag heter Ida, är 23 år gammal, bloggar också på nouw (länk) och studerar till grundlärare på heltid. Jag älskar att få vara kreativ, att få uttrycka mig i skrift och bild och att få måla. Dagböcker har jag ägt sedan jag var fem år gammal så det skulle bara vara konstigt om jag inte bloggade idag.

Jag är helt såld på sushi, är rödtott sedan 2014 och har min egen tolkning av alice i underlandet intatuerad som sleeve. Jag älskar barn och hur de tänker, hur de kan bygga upp en fantasivärld av ingenting och hur de utvecklas för varje dag som går. Det är därför jag har valt mitt yrke som grundlärare, inriktning fritidshem. ☺

Något jag tänkt mycket på den senaste tiden är vilken makt bloggare har och hur lätt det är att vrida med verkligheten. Jag tror att det är ett viktigt ämne att prata om speciellt när sociala medier används av fler och fler yngre som kanske tror på allt detta förskönande och vridande. Det är faktiskt vår uppgift som bloggare att erkänna våra brister i vardagen och inte visa allt från den ljusa sidan. Eller vad säger ni? Det är ett mål jag haft sedan länge, att utvecklas och bli bättre som bloggare men på ett verklighetstroget sätt. Jag tycker att det är viktigt att dela med sig av ”både och” samt att ha god kontakt med sina läsare, för man blir ju trots allt som ett litet gäng.

Ämnet kan ju diskuteras i evigheter, så jag ska stoppa mig själv innan jag spårar ur helt och hållet :D
Ni få ha en fortsatt trevlig måndagskväll, min blogg är http://nouw.com/blousey om ni skulle känna för att smyga in.

Tack Louise för att jag fick låna din blogg! <3