Saknad

Gud, saknar redan att ta på mig skidjackan, termobrallerna, hjälmen + googles, ja hela grymma skidoutfiten varje morgon och bara slänga upp skidorna på ena axeln och vandra iväg i mina pjäxor mot backen. Jag saknar mest att ens ha valmöjligheten "hm, ska jag åka skidor idag? Jag kollar in vädret o ser", hur fantastiskt? Att vi har haft det som en vardag i nästan 5 månader är helt fantastiskt på många sätt. Skidåkning känner jag verkligen en sådan passion för och gör fortfarande liksom en hel säsong? Lite skeptisk var jag självklart innan att det är väl inte helkonstigt om jag kommer o ha tröttnat på det när vi ska hem liksom, men det var verkligen tvärtom alltså - jag älskade det MER. Så sjukt. 
Det var sån frihet väl i bergen och att bara ta sig överallt på ett par plankor under fötterna och fart på det, helt magiskt. Jag minns att jag ofta stod i en av de första transporterna på väg över till andra sidan av berget, precis hoppat av första liften, och bara känt "men är det här verkligen på riktigt?". Jag har verkligen gjort allt för att försöka spara alla känslor man fick i bergen och så jag nästan bara ska kunna liksom tänka och riktigt känna efter och minnas stunderna. Går inte att beskriva, jag får verkligen gåshud när jag tänker på de allra bästa dagarna vi fick där nere och hur allting bara var helt perfekt med vädret och bergen och bara alltihop! Svårslaget. 

Gillar

Kommentarer