Header

Tribute till mina nya bästa vänner.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Här i Ornunga rullar det på. Det vore väl konstigt annars. Jag har haft en relativt lugn vecka och var ledig från jobbet både lördag, söndag och nu onsdag och torsdag. Det har varit livet det. Normalt brukar mina (för min smak) alltför sporadiska lediga dagar innebära att jag måste spendera all tid med att ta igen plugg jag missat, men nu känns det faktiskt som att jag hunnit med att vara ledig på riktigt. I helgen var Maja på besök och hade med sig sin pojkvän hem för presentation. Det var på tiden att han presenterades tycker jag, och efter att han tagit sig igenom en helg med vår stora smått knasiga familj utan några synbara men så är han nog säkerligen en keeper. Han verkade iallafall nog så trevlig och rar! Att Maja hade med sin pojkvän hem verkade dessutom ge mod åt lillasyster Stina att äntligen visa upp sin (icke)pojkvän som hon spenderat all ledig tid med i flera månader. Det är minsann tur att jag inte vill ha en karl, för annars hade jag kunnat bli avundsjuk på alla dessa förhållanden.

I måndags och tisdags fick jag lov att jobba, och det var minsann jobbigt så det räckte för hela veckan tycker jag. Det var mycket att göra och timmarna efter att alla andra gått hem när det bara är jag och en till som jobbar blev kaotiska. Därför var gårdagens och dagens ledighet väldigt välbehövlig. Jag har både hunnit med att plugga, kolla upp lite saker inför resan, träffa Mathilda och Emma, klippa mig och titta flera timmars serier. Nu ska jag nog klara av att jobba de kommande 5 dagarna.


​Pojkvännerna slapp måhända vara med på vattenkrig inomhus på första besöket hemma hos oss, men de fick snällt gå med och åka pulka. 

Likes

Comments

Det händer verkligen inte speciellt mycket värt att uppdatera om i mitt liv just nu. Jag tränar, jobbar, pluggar och jobbar lite till. Det har visat sig att vara schemalagd 11-20 på vardagarna och mer eller mindre varenda helg inte är speciellt bra om man vill ha något socialt liv. Den gångna helgen jobbade jag iallafall bara lördag, och lyckades klämma in både Emma och Mathilda och Lisa och Gerda. Det var inte illa det.
När jag nu spenderar så mycket tid på jobbet är det tur att det blir allt roligare. Jag börjar känna mig rätt så säker som narkossköterska nu och söver och underhåller narkoser alldeles själv. Ibland är det inte så lätt, som häromdagen när hunden jag hade hand om vägrade sova lagom djupt och pendlade mellan att nästan vakna eller att sluta andas. Men det gick bra det med. Jag trivs bra med dagarna som de ser ut nu. Jag är med på operationer under de första timmarna, vilket innebär att de ofta flyger förbi, och sedan när det går över i jour efter fem så har jag hand om de inneliggande djuren och hjälper till med vad det nu är för djur som kommer in på jouren. Ibland är det bara blodprovstagningar och diverse annat smått, andra gånger är det akuta situationer och ingrepp. På så vis blir jobbet väldigt varierat, och mycket roligare. Jag hoppas att det fortsätter att känns roligt framöver också.
Mitt enda problem just nu är hur jag ska hinna med kurserna jag läser på distans. Igår insåg jag att jag missat deadline för en inlämning med 5 dagar, och att ännu en skulle in idag. Som tur var är far min alltid kunskapstörstig och tog snällt på sig att göra en av uppgifterna. Nu när det inte är något jag egentligen behöver kunna tänker jag fuska med gott samvete. Men pappa vill kanske inte gör allt åt mig, så framöver får det nog bli mindre träning och serier och mer plugg. Blä.

Likes

Comments

Det här med att jobba 100% och plugga samtidigt har snabbt visat sig svårare än jag trodde. Hade jag varit smart och förutseende nog och inte haft tusen andra saker att fixa skulle jag ha fixat allt med kurslitteratur osv till vårens kursen i förväg, så hade jag sluppit hamna efter redan efter första veckan. För tydligen krävs det kurslitteratur för att plugga. Vem kunde tro det, jag som klarat mig igenom mer än halva veterinärprogrammet utan att knappt ha öppnat en bok. MEN, jag kan om jag vill och när bara böckerna kommit ska jag nog komma ifatt men plugget. Vem har egentligen sagt att det ska vara lätt här i livet.
Det har inte hunnits med speciellt mycket annat än plugg, jobb och träning sedan jag kom hit. Men det känns rätt så okej, för som tur är upplever jag jobbet roligare nu än i somras. Jag jobbar som sköterska nu och går på uppläxning för att sköta narkosen och får överhuvudtaget vara med på roligare saker. Jag känner verkligen att det passar mig bättre att jobba på förberedelser och operation än att jobba på vård och ta hand om de inneliggande djuren. Tyvärr är det mycket vård som gäller på helgerna, och tydligen tog chefen mig på orden när jag sa att jag inte har något emot att jobba helg, för jag har blivit uppsatt på varenda helg utom en fram tills mars.
Mycket jobb blir det, men som tur var lyckades iallafall en av mina lediga dagar sammanfalla med att Lisa och Magnus behövde barnvakt, så att jag fick lyxa till veckan med lite välbehövligt umgänge med Gerda. Det var ett mycket uppskattat avbrott. Jag är väldigt glad att jag får tid att umgås lite mer med henne nu under tiden jag är hemma, och se hur hon växer och lär sig nya saker. Hon förgyller tillvaron, den där.

Likes

Comments

Ca 1 timme kvar tills sista tentan innan uppehållet. Jag tycker att jag har pluggat så mycket man kan begära när tentaperioden sammanfaller med jullov och packaihopsitthem-tider. Förhoppningsvis räcker det, för det vore tarvligt att få omtenta nu när jag just är i färd att lämna Uppsala.

Det har, som väl är, hunnits med lite roligt också under de här sista dagarna. Igår till exempel fyllde Julle år, och vi passade på att ta pluggpaus och överraska henne med tårta. Det var en tacksam paus tror jag, som drog ut och blev ganska många timmar lång. Vi har för trevligt helt enkelt.

Senare på kvällen var jag rastlöst (kanske pga tentaångest/flyttångest?) och det slutade med att jag kl 22.30 satte igång att flyttrengöra mitt kök. Det var nog ganska dumt, för när jag väl satt igång har jag ganska svårt att sluta. Men det var iallfall lagom utmattande för att jag skulle somna gott två timmar senare.

Lärdom tills nästa flytt: rengör stekpannor och kastruller med svito oftare än årsvis, så blir det mycket enklare.

Likes

Comments

Ännu en jul har kommit och gått. Det är inte klokt vad tiden går. Det var en trevlig jul minsann. Maja, Lisa och Gerda kom hem den 22e och inledde julen med julbak i mängder. Friterade grisar, rocky roads, snickers, polkabräck, knäck osv är totalt nödvändiga för en lyckad jul. Den 23e begav vi oss de få metrarna över till mormor för att laga köttbullar till julbordet med släkten, och traditionsenligt bjöds vi på kvällsmat som belöning efteråt framför bingolottos uppesittarkväll.

Själva julaftons firades, som alltid, först med tjocka släkten på Kyrkebol aka fädernegården, och sedan hemma i huset. Vi åt massa mat som sig bör, följt av gröt och skinka som sig också bör, och allra sist julgodis. Det var julaftonen i matväg. I övrigt bjöds det på juklappar förstås. Jag fick vandringsryggsäck att ha med på resan och diverse bra att ha resegrejer av mor och far och Maja, en gosig tröja och en leksaksorm (haha?) av Lisa, en pianobok av Kalle och Stina och ett finfint presentkort av mormor. Vem skulle inte vara nöjd med det.

Lisa jobbade julafton och Gerda och Magnus firade med hans familj, så därför fick vi ha en extra jul på juldagen, vilket passade mig himla bra. Jag tycker om att dra ut på det hela. Gerda fick en himla massa presenter men verkar hittills inte ha riktigt förstått grejen med att öppna paket. Som tur är tycker hennes mor att det är desto roligare. Och lyckligtvis tyckte Gerda att innehållet i presenterna var desto intressantare och lekte snällt som det väluppfostrade (HAHA) barn hon är.

Den 26e skulle jag jobba så då fick det vara stopp på julen. Men jag har inte hunnit kolla på alla julkalendrar än så det tänker tänker jag göra minst hela januari ut.


Jag, pappa och Stina fick kämpa länge innan vi hittade en fin gran och jag var nära på att förfrysa mina fötter. Vem kunde tro att det fanns så mycket snö kvar i skogen.

Tänk att vi kan samarbeta så bra. Det skulle man inte ha trott för 10 år sedan.

Första julklappen på dagen blev förstås en pussel för att hålla alla barnen sysselsatta under den långa väntan fram tills julklappsöppningen.

Hjälpa eller stjälpa?

Gerda blev väldigt glad för sin nya spis.

Likes

Comments

Så var jag i Ornunga igen. Det känns både bra och dåligt. Som alltid jättehärligt att vara med familjen, men konstigt och ledsamt att tänka på att jag snart lämnar Uppsala för ett helt år. Men, ett väldigt roligt år tror jag.

Det blev en bra sista helg i Uppsala. Jag var på jazzkväll med Johanna och Axel på fredagen och lyssnade på lika makalöst duktiga musiker som sist. På lördagen åkte jag, Annie och Julle till Stockholm för att lyssna på Annies kusins spelning på Bar Brooklyn. Det var nära att bli en totalflopp när vi gick till fel ställe och nära på missade spelningen, men som tur var kom vi på vårt misstag och hann åtminstone dit så vi fick höra hälften av låtarna. Efteråt lät vi oss drivas runt till ett flertal festliga ställen, vilkas lokalisation och namn jag helt har glömt bort. Men kul hade vi, som alltid.

Resten av dagarna innan hemgång liksom susade förbi. Jag hade dejt nr två med en kille i förhoppning om att inse att han nog ändå inte var så intressant som på första dejten. Den förhoppingen krusades. Det är väl typiskt att jag alltid ska träffa trevliga killar just innan jag åker ifrån Uppsala. Men sånt är livet. Nu ska jag bara njuta av att vara hemma och ledig några dagar innan det är dags för jobb och plugg igen. Kom julkänslor!


Likes

Comments

4 dagar kvar i skolan och jag ger efter för tröttheten och skolkar förmiddagens föreläsningar. Det får man göra ibland, speciellt när man har blivit av med sin cykel och måste betala bussbiljett för att ta sig dit. Jag vill inte betala för att komma till skolan nejtack.

Men igår var jag i skolan, och då hade vi ögonövning på hästarna och hundarna. Vi fick lägga nervblockader för att bedöva ögat, färga med flourescerande för att kolla efter skador på hornhinnan och spola tårkanaler. Det var skojigt. Och om jag inte är helt fel ute (mycket möjligt) var det den sista övningen i den här kursen. Nu är det bara tre dagar med föreläsningar och tenta kvar innan vi tar uppehåll. Undrar om det var lycklig förväntan eller separationsångest som gjorde att jag inte kunde sova inatt.

Alex spolar tårkanaler som om han aldrig gjort annat.

Det är ansträngande att vara undervisningshund.

Likes

Comments


Vintern kom till Uppsala också. Jag gillar snö när man är inomhus och tittar ut på den, men jag var inte alls speciellt glad åt den när jag cyklade till skolan klockan halv åtta i snökaos och knappt kunde hålla ögonen öppna för alla snöflingor som riktigt sökte sig in i mina ögon. Men den negativitet fick jag minsann bittert ångra när jag kom ut igår kväll och insåg att min cykel, min gamla trotjänare, blivit stulen. Tji fick jag. Det är verkligen tur att det bara är en vecka kvar innan jag åker för julen, för jag hade verkligen inte velat lägga pengar på en ny cykel nu.

Lyckligt nog är jag ganska förlåtande just nu, så förlusten tynger mig inte allt för mycket. Det händer alldeles för mycket roligt just nu för att hänga läpp. Inget speciellt så, bara diverse skojsamheter. Som att vi äntligen har bokat flygbiljetterna till Sydamerika! Den 4e april bär det av, och hem kommer vi inte förrän den 21a juni. Herrejösses vad jag längtar. Vi kom undan ganska billigt också, 10 100 kr för dit-hem och två mellanresor. Inte så pjåkigt.

Skolan har inte heller varit alltför tråkig såhär den näst sista veckan (förutom tentan i fredags som gick ganska asdåligt). Igår fick vi öva på att intubera katter, hundar och hästar, lägga nervblockader och göra hjärtstick (för avlivning). Vi hade också övning i akutvård och fick pröva att lägga trachealkanyler (används om något fastnat i halsen ex) och göra en thoracostomi (lägga tub i brösthålan för att tömma ut luft eller vätska). På döda djur förstås, men ändå. Jag fick också agerat försökskanin när vi tränade på narkosmaskinen, och kan trösta mig med att jag syresätter mig bra trots astma och kan hyperventilera i flera minuter utan att svimma. Sannerligen inte illa! Det var både skönt och ångestframkallande att ha övning i narkosmaskinen nu. Skönt eftersom jag ska börja jobba med det efter jul och kommer ha väldig användning av undervisningen, men ångestframkallande för att det är så jädrans mycket att hålla koll på. Det är ett under om jag tar mig igenom vårens arbete utan att ha ihjäl några djur.

Som grädde på moset hade vi en väldigt trevlig kväll igår när vi hade kick-off med eventutskottet. Vi var på Pinchos och åt mat tills vi storknade, och sedan gick vi hem till mig och fyllde det lilla utrymmet som fanns kvar i magen med jordgubbspaj och bubbel. Vi planerade för en lugn kväll, men som vanligt när vi är i farten blev vi alldeles för taggade och det slutade med att vi gick till Snerikes nation och dansade som tokar. Precis i min smak. Det känns sorgligt att det är slut på EvU nu för vi har haft så roligt de här två åren. Och när vi kommer tillbaka tar halva gänget examen och då ser vi dem väl knappt mer. Men som tur är hamnar vi i samma klass som Jeremy och Isabelle nästa år!


Likes

Comments

Vinter och kall luft är inte kul när man har astma har jag fått erfara. Var jag inte tidigare bekant med slem och irriterade luftvägar är jag det nu. Astmaspecialistsjuksköterskan som jag haft tidigare har visst slutat tråkigt nog, men som tur var verkade den nya väldigt trevlig också. Hon tyckte min behandling varit för försiktig och hade bra nog en massa nya idéer för att besegra slemmet. Wiho! Jag är lite trött på att testa nya mediciner för det är dyrt och långdraget, men när jag nu ska åka till Bolivia och Peru och hoppas överleva på många tusen meters höjd så känner jag mig betydligt mer motiverad. Kortison, mer långverkande bronkdilaterande och en gnutta slemlösande ska nog göra susen! Håller tummarna.


Likes

Comments