Herregud säger jag bara. Idag testade Gud mig. Det började inatt med att Conrad blev dålig och vägrade sova. 02.00 fick jag psykbryt och sa till Axel. Han skulle flyga till Oslo på morgonen för jobb så jag ville verkligen inte att han skulle behöva ta det, men ibland tar man slut.
Conrad hade somnat vid 03 när Axel gett alvedon och han kommit till ro.
Imorse åkte Axel innan vi andra vaknat, sedan började alla vakna till liv vid 07.00 så det var bara att kamma till sig och gå upp. Vi hade en ganska stor dag framför oss, tjejerna skulle på sin första skridskolektion. Vi skulle ut till Lee Valley vilket ligger ca 1 h från oss. Jag hade färdplanen klar med buss men jag blev riktigt orolig eftersom Conrad nu var så dålig och skakade om han inte fick alvedon eller Ipren. Jag vägrade dock att vi skulle ställa in för tjejerna såg så fram emot det.
Timmen innan vi skulle åka bestämde jag mig för att ändra planen, vi fick ta en bil. Jag gick ner i receptionen och beställde en som tog oss till ishallen, mycket smidigare måste medges!
Väl i ishallen träffade vi tränaren, Niklas, grym kille. Vi åkte ihop ett tag och han var riktigt duktig.
Allt slit var värt det när jag såg hur kul tjejerna tyckte det var att vara på isen igen!
Nästa gång blir dock buss och utan en sjuk Conrad :).
Vi tog oss tillslut hem med en ny bil och intog lite Tacos och gjorde läxor samt läste i vår nya högläsningsbok. Nu ligger alla i sina sängar och det ska jag också efter att jag handlat lite mat inför veckan...puh säger jag bara, jag klarade det!
