När man lär sig att släppa saker

Alltså jag är en människa som har väldigt svårt att lita på andra och väldigt mycket ångest. Jag har därför ett stort kontrollbehov och varit avundsjuk på människor som kan släppa saker och tänker ”aja det här löser sig” trots att dem inte har en plan. Jag själv får nämligen ångest eller panik när det blir lite galet och har tidigare varit sjukt hård mot mig själv/straffat mig själv för misstag.

Men efter att ha haft en KAOS sommar känner jag att jag äntligen börjat närma mig den gränsen när jag inte längre får lika mycket ångest över att göra misstag. Jag har fått så mycket hjälp att jag liksom kan känna ”fan nu gick det åt helvete, men äsch det löser sig säkert”. Jag orkar liksom inte bry mig eller lägga så mycket energi på just den saken jag glömde. Något jag inte kunnat gjort innan utan att få ångest. Då har jag alltid velat fixa det NU på direkten utan att kunna slappna av innan det är löst.

Varför kommer detta inlägg upp nu undrar ni kanske; jo det var så att jag glömde min bikini hos min kompis nyss och den gamla Lois hade inte riktigt kunnat släppa detta innan hon hade haft bikinin i handen. Men nu känner jag att jag reagerar annorlunda. Inser att det kanske inte är hela världen, jag kommer ju ändå få tillbaka den, vilket är en känsla som är så skön att känna. En känsla jag i vanliga fall inte har, den egenskapen jag beundrar hos andra. Känslan av att bara kunna släppa det, att kunna lita på att allting ordnar sig utan att drabbas av ångest.

Gillar