Mormor

Drog hem tidigare från kyrkan igår för att plugga, pluggade jag? Nja inte direkt. Mycket olika anledningar till det men har ni tänkt på hur viktigt det faktiskt är att stanna upp ibland? Igår innan jag skulle gå blev jag stoppad av en vän på nedervåningen som sa ”Lois sätt dig här, det jätteskönt. Kan jag låtsats mingla också” Haha alltså så skön den här tjejen är. Vi satt inte där så länge men wow vad skönt det var. Solen lyste in, det luftade/fläktade från dörröppningen och vattnet glimrade ute. Plus att vi hade det bästa ”minglet” enligt mig för jag föredrar alla dagar i veckan att prata två och två eller ett mindre gäng än att behöva stå med 80pers på en övervåning och prata (alltså härligt det oxå, brukar alltid hitta någon att prata med. Men man måste anstränga sig så mycket för att höra vad alla säger).

Men när jag kom hem och insåg hur mycket jag bara behövde de där 15 minuter att sitta ner började jag såklart genast tänka på mormor och hur hon brukade säga till min mamma att sätta sig ner i 5 minuter. Det hon höll på med kunde vänta. Stressa inte sönder dig utan ät/ta ett glas vatten/kaffe och prata med mig. Något mormor defenitivt hade sagt till mig om hon levde idag. Jag var inte alls gammal när hon dog utan gick fortfarande på högstadiet. Tror det är därför jag har börjat sakna henne så mycket den senaste tiden. Det är som om jag nu har börjat förstå vad hon egentligen menade och det är som hon blivit allt mer närvarande i min vardag. Mycket för jag har upptäckt hur lik jag är henne och hur jag går i hennes fotspår. Eller hur jag kan säga till mina vänner att såhär brukar mormor säga för att sen inse att det är dem orden jag behöver lyssna till. Det är som att jag saknar henne mer nu än när hon faktiskt dog. Som att jag saknar den här tiden med mormor som jag aldrig fick. Tiden då hon kunde svara mina frågor och ge mig råd.

Antar att vissa kommer bli lite förvirrade av den undre bilden, men jag och mormor står längst till höger.

Gillar