Kanske var meningen ändå

Hej på er! Tänkte berätta om en dag jag hade för några dagar sedan. Jag kom sent till tågstationen och väntade 1h cirka på mitt första tåg, missade det precis pga spårbyte och fick vänta ytterligare 1h. Samtidigt som jag lovat att vara hundvakt... Frustrerat hade jag slängt ner min väska på backen och vänt mig bakåt för att inse fakta. Nästa tåg går om 1h. Jag får inte tag på min vän jag ska vara hundvakt åt och jag kommer inte hinna gå ut med hunden innan klockan 1, halv 2. Och jag hade varit så nära tåget, det hade åkt precis när jag bara skulle gå på. I nästa stund känner jag hur jag bara vill bryta ihop och förstår att det inte bara handlar om tåget utan även annan stress.

Men när jag står bortvänd från tåget, med solglasögon på för att dölja tårar och bara vill skrika i frustration kommer en kille till mig. Jag tror att han frågar om jag har sett hans mamma så jag säger nej. Men då frågar han mig ”varför får jag inte ringa till min mamma, jag har tappat bort min tågbiljett och behöver få tag på henne”. Jag svarar då förlåt jag trodde du frågade om jag sett henne. Kan du hennes nummer?

I den stunden kändes det inte lika jobbigt att jag missade mitt tåg tidigare för jag visste att killen hade behövt att träffa mig. Extra tydligt blev det när han förklarat att han inte kunde ringa själv för att hans telefon var urladdad. Jag själv har gjort samma tabbe (tappade min telefon i en sjö i Uppsala en gång när jag hälsade på en kompis som då bodde där. Slutade med att jag förlorade min telefon, bankkort, ID och tågbiljetten som jag hade haft i min telefon och med panik klev på tåget till Falun utan att veta om jag skulle komma hem). Jag visste därför att killen kunde åka med tåget på sitt personnummer eller mobilnummer så kommer personalen på tåget kunna se att han har köpt biljett även fast han inte kan visa upp den.

Det kändes så rätt att jag befann mig kvar på perongen och att jag kunde få den uppgivna killen som tidigare haft panik att skratta och ett megastort tack av mamman för att jag hjälpt honom kontakta henne och hjälpt honom att komma med på nästa tåg. När jag väl satt på mitt tåg hem kände jag sådan tacksamhet över att jag fått hjälpa killen att åka till sina släktingar och hur det funnits en mening med att jag inte hann med det första tåget. Att gud skapade ”kaos” i min planering för att han visste att det skulle komma en kille efteråt som behövde någon att be om hjälp.




Gillar

Kommentarer