Fotografiskt minne eller?

Hej allihopa! Länge sen nu jag vet, men har haft fullt upp med massor. Typ spexet, skolan, firande av födelsedag, sökande av sommarjobb och annat smått och gott. Men så kul att ni ändå kikar in min blogg trots att jag inte uppdaterat på ett tag, blir så glad när jag ser på statistiken att ni ändå är inne och läser 🙏.

Förra gången jag var hos min psykolog pratade vi lite om mig och jag fick verkligen en sån ”ahaa- upplevelse” i slutet av samtalet när min psykolog sa ”jag tror inte du är högkänslig. För då hade inte ångestbehandlingen fungerat då det behandlas helt olika. Är man högkänslig gäller det att anpassa sig men har man ångest gäller det att våga utsätta sig för det jobbiga. Däremot finns det vissa Aspergersdrag som liknar att vara högkänslig. Jag tror inte att du har Aspergers eller att du är högkänslig utan att du bara har vissa aspergersdrag i kombination med ångest”. Direkt när jag kände det kände jag en sån stark känsla av att det där är så sant. Redan på gymnasiet vet jag att jag frågade min bror en gång vad Aspergers är och om han inte trodde att jag hade lite Aspergers på grund av att jag inte kunde fokusera, ta in för mycket intryck och framförallt blev så stressad eller ledsen över ändrade planer, vilket jag förstod att mina vänner inte blev. Min brorsa svarade då ”nej du är alldeles för social för att ha Aspergers”. Min psykologs konstaterade blev därför som en seger för mig där jag fick som bevisat att jag hade rätt hela tiden när jag kände mig annorlunda. Extra bra kändes det då det blev ett ytterligare bevis på min hypotes om att en viss människa har Aspergers.

Min psykolog frågade vidare om jag hade fotografiskt minne, vilket jag svarade nej på. Han frågade då om jag minns bilder och händelser tydlig och kunde minnas detaljer, vilket jag svarade att jo det kan jag. Det här är något jag har tänkt vidare på efter den träffen. Något jag har uppmärksammat är bland annat hur jag minns och kan återberätta mina drömmar i en sån detalj från början till slut. Mina vänner har flera gånger blivit imponerade över hur mycket jag minns. Något jag senare tänkte på var hur jag under ett musikquiz kunde minnas att Ted Gärdestad hade spelat tennis då jag fick ett svagt minne över att någon hade sagt det (har senare kommit fram till att det var min mosters man som sa det någon gång under gymnasiet när han satt i soffan och snackade om en massa och jag helst ville att han skulle vara tyst). Senare i samma musikquiz lyckades jag gissa rätt land och år på ett bidrag som var med i eurovision för jättelängesen enbart för att jag hade köpt cd:skivan det året och fick upp en bild av cd:skivans framsida och baksida där år, land och alla låtar stog. Nyligen läste jag även om myten att hjärnan bara använder 10% av sin hjärnkapacitet och kunde direkt när jag såg rubriken minnas hur min moster och hennes man brukar säga det. Det var inte bara att jag minns att de brukar säga det, utan jag fick upp ett minne där jag och moster hade tvättat och hur hon stog bredvid mig och sa ”Det är faktiskt sant det Leif säger, forskning visar att vi bara använder 10% av vår hjärna”. Jag minns att jag blev så förvånad över att hon också trodde på det för jag köpte absolut inte det, men orkade inte ta en diskussion om det så låtsades hålla med.

Efter mötet med min psykolog var avslutat läste jag såklart på om fotografiskt minne. Jag fattade verkligen inte varför han frågade det, vilket resulterade i att jag upptäckte att ”episodiskt minne/fotografiskt minne i bilder” är ett vanligt förekommande Aspergers drag. Personen minns då inte årtal men kan beskriva händelser med hjälp av bilder. Jag berättade det för en av min kusin på pappas sida som också kunde känna igen sig i det. Hur hon som ung och än idag kunde minnas var saker var placerade sist eller när hon minns tillbaka på en händelse. När hon pluggade kunde hon även se bilder av text framför sig. Under samtalet blev jag påmind om en dröm jag hade haft innan tentan där jag drömde om tentan. Eller snarare drömde jag om det jag hade pluggat på, men minns inte vad det stog förutom att ordet ”bronfenbrener” var grönmarkerad och att jag listade steg i hans teori, men kunde inte minnas vad som står utan bara listan som var grönmarkerad som att jag tittade på listan på avstånd utan att se vad som stog. Det spännande med det här att även den här kusinen har trott att hon är högkänslig, men eftersom jag vet att det finns Aspergers i släkten har även hon börjat att tvivla. Oavsett vad tycker jag att det är mest coolt att det kan vara så att jag faktiskt har fotografisk minne. Snacka om en gåva! Jag är så glad att jag har träffat denna psykolog som har lärt mig så mycket om min familj, min släkt, min ångest och om mig själv.

Oj vilket långt inlägg. Ber om ursäkt haha, ha det bra så hörs vi!

Kan ju passa på att göra lite reklam för mitt spex när jag ändå håller på, kom och se föreställningen den här och nästa helg! Och visst blev tavlan fin? Jag och min kompis hade lite feststämning (jag fyllde år) så vi passade på att pimpa spexet tavla i skolan med guld och glitter. Hon överraskade mig även med att på morgonen skriva att hon skulle bli lite sen innan hon kom, kramade om mig och gav mig en muffins som hon hade skrivit 22år på. Och vet ni, jag fick min efterlängtade brödrost och tid på massage som födelsedagspresent 😍 Andra bilden är från spexetspremiärsittning på lördagen👌
Alltså måste bara dela med mig av er av det här men en av mina kristna vänner skrev idag att mitt namn fanns med i bibeln, så var helt klart tvungen att kika på det! Hur sjukt, med samma stavning och allt?! 😍 ännu galnare är det att både min gammelmormors, mosters och mammas namn finns med. Plus att jag träffade en tjej som hette Nelly för första gången i min församling precis som min farmor och att jag även har träffat en kvinna som heter Barbro som min kusin. Det i sig är inte så sjukt, förutom den likheten att ingen av dem kallas för Barbro utan har andra smeknamn och är isch lika gamla. Jag har även träffat en kille som har valt att döpa sitt barn till Vilhelmina precis som jag och min farmor och farmors mor heter. Så kul! Extra roligt är det att han har valt att stava hennes namn med w istället för v, vilket jag ville som liten. Idag är jag dock glad att jag inte ändrade det utan behöll stavningen med v.

Gillar

Kommentarer