Att förlåta

Hej mina vänner! Har ni någonsin tänkt på hur viktigt det är att förlåta. Att lägga det som varit bakom sig och gå vidare. För att lättare kunna göra det tror jag att det är viktigt att förlåta och verkligen mena det. Annars finns risken för ältning där du tyvärr kommer vara den som blir sårad.

Det är inte alltid lätt att förlåta, speciellt om det ska komma inifrån från hjärtat. Ett äkta förlåt kan behöva bearbetas. Det tar tid. Detta säger jag av egen erfarenhet. Jag har länge velat utesluta en person helt från mitt liv för att personen har sårat mig så mycket. Det slutade med ett brev, ett brev som omarbetades där min samtalsterapeut frågade mig varför jag la så mycket ansvar på mig själv och samtidigt föreslog att jag skulle komma med lite olika konkreta exempel på vad som sårat mig. Dem exemplen var inte svåra att skriva ner. Det finns hur många som helst men jag valde att skriva ner det som sårat mest. När jag sedan läste upp brevet efter att ha skuldsatt personen som det gällde och inte la någon skuld på mig kunde jag inte låta bli att gråta. Inte för min skull, utan jag grät för personen som brevet gälldes skull. För hur uppenbart personen hade misslyckat i sin roll och hur jag kände att personen inte var värd mitt brev. Brevet var för fint.

Brevet blev mer mitt sätt att få en ursäkt från personen och möjlighet att förlåta. En möjlighet att tänka att det som varit finns nedskrivet bara för mig. För att jag ska kunna få ur det ur systemet och gå vidare. Det som har varit har varit och jag vill inte vara en person som ältar. Egentligen har jag kommit fram till att jag har den relation som jag vill med personen, det är inte uttalat men jag får ändå vara ifred. Att förlåta innebär inte att du låter ett beteende fortsätta eller att du accepterar beteendet. Det ger dig däremot frid i sinnet och öppnar upp möjligheten att hitta sätt att förhålla dig till människor. Till exempel har jag lärt mig nu att jag måste vara mer ärlig, stå på mig och vara rak på sak. Att våga hugga ifrån direkt genom att lungt säga sanningen. För första gången på länge försöker jag därför hitta sätt att förhålla mig till personen istället för att enbart utesluta.

Om du förlåter kan du gå vidare i livet och fokusera framåt. Förlåta innebär inte att du glömmer eller förminskar dig själv. Du kan fortfarande tycka att det som hänt är fel men du undviker att låta det fortsätta påverka dig. Du väljer ditt värde över den som sårat dig. Der är inte lätt, det krävs att det kommer inifrån. Men som jag skrev i en bok en gång ”Allt är möjligt bara du ger det ditt hjärta”. Förlåtelse bygger på förståelse, våga därför att fråga och lyssna till svaret. Försök inte försvara handlingen eller förminska dig själv eller dina känslor. Du har rätt att känna precis som du gör och personen som har sårat dig har gjort fel. Frågan blir därför, har du i hjärtat att förlåta och gå vidare, eller hur länge vill du älta det som varit?

Ett bra tips när det kommer till förlåtelse är sinnesrobönen. Har blivit påmind om den två gånger senaste halvåret av två av mina kusiner (mina kusiner hjälper mig med allt haha) så nu står raderna på ett vykort på kylskåpet ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att se skillnaden”. Oavsett om du är troende eller inte är just dessa rader bra att tänka på. Ta hand om dig själv, puss och kram!

Fick den här boken av en av gubbarna från jobbet i sommar. Det är en diktsamling med dikter från Karin Boye. Så gulligt! Hade en mys/lyx kväll idag där jag badade, fixade naglarna lite och tog ansiktsmask. Kikade på ett avsnitt av outlanding (grymt bra tv-serie!) och wahlgrens värld såklart. Medans jag väntade på att ansiktsmasken skulle torka tittade jag därför lite i denna bok och fastnade lite lätt för dikten ovan.

Gillar

Kommentarer