Adhd

Okej har gått och funderat på det här ett tag nu och frågat mig vilka ska jag säga det till och hur ska jag säga det för att slippa missförstånd. Tills jag bestämde mig för att skriva ett blogginlägg om det för att slippa ringa upp min omgivning och behöva säga det om och om igen. Men i fredags var jag hos min psykolog och han började fråga mig om jag hade tvångstankar. Typ att jag måste kolla spisen innan jag går. Jag svarade då att ”jo men det måste jag för en gång hade jag glömt en platta på spisen på i 2 dygn så det höll nästan på att börja brinna” så efter det tar jag alltid en kik på spisen innan jag går så allt är avstängt. Samma sak med dörren jag måste känna på handtaget en gång för att se om jag låst för annars minns jag inte det när jag kommer ut från trapphuset. Min psykolog frågade mig då om jag var tankspridd och ofta glömde saker och mitt svar blev ja, definitivt ja. Det är så många tankar som flyger runt i mitt huvud hela tiden.

Han frågade mig sen om jag ville göra ett screeningtest för adhd och asd (samlingsnamn för autism/asperger) och om jag hade några tics. Jag sa ja för att jag trodde att jag hade tics. Typ att jag måste hålla på med mina händer, tvinna håret, gunga benen eller kroppen för att orka sitta stil och lyssna. Det går liksom inte att vara stil. Men han frågade då snällt får du ont i kroppen om du inte gör det? Att det sticker eller kliar inom dig. Jag sa att nej det gör det inte och fick veta att mina ”tics” snarare var ett tecken på överaktivitet.

Sedan gjorde jag testen, vilket var skönt för jag har funderat länge på om jag har något ASD-drag eller form av adhd för jag har så svårt att koncentrera mig. Inga drag av ASD framgick ur testet men däremot kan jag säga att det var hög igenkänningsfaktor på testet med adhd. På alla frågor utom 4 kryssade jag i att påståendena hände mycket ofta och bara 1 påstående var utanför ”diagnoskriterierna” så jag blev inte så förvånad när han frågade mig om jag ville få en remiss skickad för att få en riktig diagnos. Diagnosen skulle i mitt fall vara för att få hjälp för jag klassade så högt på skalan i testet att det inte behövde ifrågasättas om jag hade adhd eller inte. På första delen var det exempelvis 4 som var ett uträknad värde där man rekommenderas att skicka vidare för diagnos, där fick jag 6.

Frågor som däremot har kretsat i mitt huvud är behöver jag få diagnosen eller räcker det för mig att veta? Vill jag ha en diagnos? Hur reagerar andra och framförallt vill jag ta mediciner? Min största rädsla är att min personlighet skulle försvinna som en biverkning, samtidigt som det verkligen skulle underlätta i skolan och i vardagen. Men det absolut skönaste är att jag inte behöver bli arg på mig själv över saker som jag inte kan ändra. Typ att jag går och letar efter saker hela tiden och inte kan komma ihåg var jag la det eller att jag skjuter upp tråkiga saker tills jag måste göra det. Eller att jag inte kan sova för jag har 500 tankar i huvudet och måste skriva ett blogginlägg 😉 Kram på er!

Och mamma bara så du vet, jag har använt balklänningen mer än en gång nu. Bild från Oscarsittningen med spexet där jag var Belle och dessutom vann pris! Mer info om det och vad I been up too kommer komma upp på bloggen senare (när jag hinner haha) men förvänta er massor av bilder!

Gillar

Kommentarer