mobbaren som jag alltid kommer minnas

"När jag började i sjuan hade jag många vänner. Jag var vad man kallade populär. Jag hängde med dom coola killarna och de snyggaste tjejerna i skolan. Trots denna popularitet så var det några som inte tyckte om mig. Varannan dag blev jag inputtad i skåp när de coola tjejerna från nian gick förbi. Vissa dagar spottade hon på mig när hon gick förbi. Hennes vänner skrattade och där stod jag och tig emot hennes hårda ord. Dag för dag. Fjortis, Emo, Horatio, Slappa. Jag minns henne så väl men jag vill inte nämna några namn. Hon kommer alltid att finnas i bakgrunden, speciellt i situationer där jag känner mig osäker. Hon som spottade tuggade morötter på mig, hon som gav mig så många blåmärken efter alla knuffar in i skåpen.

Hon fick mig att må sämre. Hon fick mig att inte bry mig om något. Där gick jag ensam i korridorerna, tog all skit samtidigt som allt var tomt inom mig. Jag kände ingenting. Hennes mobbning fick mig att en dag gå hem, sätta mig på toaletten och skära mig på benen. På insidan av smalbenen hade jag nu sår som hon skapat. Dagen efter gick jag till skolan med uppdragna mjukisbyxor. Jag visade upp mina sår med någon sorts stolthet och denna dag gjorde hon ingenting emot mig. Jag fick äntligen vada i fred."

Denna text skrev jag för mer än 15 år sedan. Jag hittade den idag i en gammal anteckningsbok. Även om jag inte nämner hennes namn i denna text så minns jag min mobbares namn än idag. Veronica. Veronica men det långa mörkbruna håret. Tänk att något som hänt för mer än 15 år sedan fortfarande sitter så djupt inom en.

Gillar