Tredje sista återbesöket och påminnelse om toa-ironin på Onkologen

Idag hade jag mitt tredje sista återbesök på Onkologen. Det är sista gången jag kommer halvårsvis. Nästa gång och gången efter det blir det en gång per år – sedan är jag friskförklarad och ser förhoppningsvis aldrig insidan av Onkologens korridorer mer. Bilden är från toaletten i väntrummet. När man fått cellgift måste man vara noggrann med att inte en droppe farligt kiss kommer på fel plats. Man ska spola två gånger istället för bara en enda gång, för cytostatika är så farligt. Att man själv får stora påsar rakt in i blodet är så klart inget att oroa sig för, för man har ju cancer och ont ska med ont fördrivas... Med nåde, nåde om en droppe kommer fel på toaletten – och vad är de så rädda för? Jag antar kallt att skräcken ligger i att cytostatika är skadligt för kroppen på så sätt att det ökar risken för cancer. Ironin i det... För övrigt var återbesöket väldigt jobbigt. Jag har kommit så långt ifrån min sjukdomstid nu att jag nästan glömmer bort att jag någonsin varit sjuk, men på återbesöket sitter jag ju där igen. Samma ställe där allt hände. Dessutom har jag så dåligt samvete för att jag tycker det är obehagligt. Jag tillhör ju de lyckliga som får överleva. Jag borde vara glad och prisa min goda tur. Och tacksam att jag får återbesök överhuvudtaget, Inte önska mig långt, långt bort från Onkologen.

  • Cancer
  • 725 visningar

Gillar

Kommentarer