Sometimes they come back...

Jag tänker på en skräckroman av Stephen King, där djur och människor kommer tillbaka från döden. De ser likadana ut, men någonting gnager, något är skevt, fel. Lite så är det nog att komma tillbaka från alla livsförändrande trauman som människor går igenom i livet, som i mitt fall skilsmässa och cancer. Bilden ovan, som jag hoppas är historia nu, visar mig ganska nyligen efter en cytostatikabehandling, kortisonflammig som man blir. Det är inte vackert, men så ser det ut. Nu har jag lagt behandlingarna bakom mig och ska hitta vägen tillbaka till ett normalt liv. Först var jag överväldigad av lycka och ville bara ha roligt, njuta av livet och att jag var tillbaka. Man vill bara glömma vad som hänt och gå vidare, att håret ska växa ut så fort som möjligt och att vardagslivet börjar precis som vanligt. Men någonting är inte precis som vanligt och det är jag.  Jag vet inte helt vad jag vill få ut av mitt nya liv eller vem jag vill vara, men jag vet att jag måste göra livsstilsförändringar. Så jag tänker prova lite olika spännande kostymer för att se hur de passar.  Från och med nu och till nyår ska jag testa att leva som rå vegan. Det värsta som kan hända är väl att jag får en välbehövlig detox och går ner några kilon. För övrigt tänker jag  satsa på att bli bättre på att känna efter inåt och försöka lyssna. Vad vill verkligen jag nu?

  • Cancer
  • 1 447 visningar

Gillar

Kommentarer