Rädd att bli en spökbloggare...

​När jag fick min cancerdiagnos började jag googla på ovarialcancer och blev ännu mer skraj än jag redan var... I den ena fantastiska bloggen efter den andra läste jag om tjejer som kämpade mot cancer. Jag brukade börja med det första inlägget och läsa mig mot slutet... Det sista inlägget var nästan alltid skrivet av en anhörig, som konstaterade att bloggaren somnat in. Där och då bestämde jag mig för att aldrig börja blogga, men hälften igenom min första (och förhoppningsvis enda) cellgiftsbehandling har jag ändrat åsikt. Det är viktigt att prata om cancer. Om att människor med cancer inte alltid ser ut som folk tror, beter sig som förväntat och att det verkligt skrämmande inte bara är hur man hanterar saken efter diagnos utan att vem som helst kan gå så länge med oupptäckt cancer i kroppen. Jag hoppas att min blogg ska sluta med att jag överlever och i och med att jag har en relativt tidigt upptäckt ovarialcancer finns det goda chanser till det. Om någon har frågor om ovarialcancer eller cellgiftsbehandling tveka inte att fråga. Det är viktigt för alla tjejer att känna till tidiga symtom, så jag ska göra ett inlägg om min erfarenhet av det.

Jag förstår också att de döda bloggarnas röster finns kvar i cyberrymden - för vem vill stänga ner sin älskade anhörigas sista ord och viktiga meddelanden till världen... Men jag önskar fler bloggar från överlevare, om livet efter cancer lika väl som livet med cancer. Det är viktigt.

  • Cancer
  • 706 visningar

Gillar

Kommentarer