Känner mig så levande

Ungefär så här dags för tre år sedan gick jag och väntade på en bukoperation. Det var inte en lång väntan, jag fick en akuttid inom några veckor, förmodligen för att det hårda jag hade i magen stack ut på ena sidan så det såg väl tillräckligt läskigt ut för att jag skulle prioriteras när en lucka öppnade sig i operationsschemat. Jag högg tiden direkt, givetvis, och det ena ledde till det andra. Cellbiologisk analys, diagnos, cytostatika, sjukskrivning, avslutning av behandling, upptrappning av arbetstid, återbesök, uppföljning och landning i en ny verklighet. Idag är jag så tacksam att jag lever och inte minst att jag just exakt nu känner mig så levande, så frisk. Det känns bättre än för tre år sedan när jag gick och väntade på operation. När jag var cancersjuk, men inte visste om det. Nu känner jag mig som innan allt det där hände. Innan cancertrötthet och innan kompromisser i livet. Som på den tiden man var ung och kaxig och benhårt säker på att vad som helst kan hända vem som helst när som helst. På ett positivt sätt. Inte på det andra sättet som jag de senaste tre åren fått erfarenhet av sanningshalten i. Utan som att världen är mitt eget äpple att erövra och njuta av. Väldigt skönt att känna sig levande.

  • Cancer
  • 259 visningar

Gillar

Kommentarer