Jag var på övervåningen när du ringde på. Stod där, uppiffad och nervös. Kommer inte riktigt ihåg vad jag tänkte, vad som pågick i mitt huvud. När jag öppnade dörren så tittade du inte på mig direkt. Nu förstår jag att du var nog lika nervös som jag.

Du sa att du gick till fel adress och jag sa att det inte spelar någon roll. Jag vände mig om och tittade på dig, du tittade på mig. Jag sa hej och log. Du log och gick mot mig. Vi kramades… och sen var det kört. Dina händer gled över min rygg och sen var jag upptryckt mot väggen. Vi kysste som om vi har aldrig kysst någon annan. Dina händer var överallt och jag bad dig pausa flera gånger.

Jag kommer ihåg att du tittade på mig hela tiden, precis HELA tiden. Det gjorde mig obekväm och otroligt upphetsad. Jag nämnde det här för dig ett par månader senare och du sa ”Hur skulle jag kunna låta bli att tittat på något så vackert?”

Jag vet inte riktigt när det hände, om det var då eller långt innan, eller till och med senare men nu vet jag att jag har känslor för dig och det dödar mig långsamt. Du skulle bara vara tillfällig, något jag aldrig haft förr eller skulle ha i framtiden. Jag har ju lovat någon annan att jag skulle vara hans för alltid.

Likes

Comments