JAG VET INTE

Jag antar att rubriken talar för sig själv. Jag vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget. Jag vet egentligen inte vad jag vill med det mesta. Men tanken är väl att jag ska skriva av mig i det här inlägget. Och jag hoppas att du som läser finner det här intressant att läsa.
Så, tillbaka till att jag inte vet vad jag vill med "det mesta". Grejen är att förut hade jag en sån bra plan för mitt liv. Jag skulle gå samhälle på Boberg, jobba några år efter, kanske flytta längre upp i Sverige, sedan söka in till polishögskolan i Umeå och efter det jobba som polis de närmaste 10-15 åren. Men jag är inte så säker längre. Ibland inser jag liksom saker, och då är det som att hela mitt liv förändras. Som om alla mina planer raseras och jag måste bygga nya. Det syns kanske inte så mycket på utsidan, förutom att jag kanske nämner något litet om det, men på insidan är jag som manisk över min nya idé eller nya planer. Exempelvis: för bara någon vecka sedan insåg jag att det skulle vara trevligt att bo i Jämtland. Varför vet jag inte, förutom att det är väldigt vackert där. Jag vet också att någon gymnasieskola i typ Östersund har linjen estet konst, och jag älskar konst och att måla, så min nya plan var att gå en gymnasieskola i Östersund. Men hur skulle det då bli med polisyrket? För jag vill fortfarande bli polis, det är verkligen något som lockar. Men samtidigt vill jag att min gymnasietid ska vara något nytt, spännande och roligt. Men sen måste jag också tänka realistiskt (även om det är typ en av de tråkigaste sakerna som finns). Jag älskar också skådespeleri, även fast jag inte pratar om det så mycket heller. Ja jag är en person som väldigt ofta låser in mina tankar, ursäkta mig. Och alla dessa tankar och drömmar sliter mig itu. Vad ska jag välja? Hur vill jag att min framtid ska se ut? Hur kommer min framtid att se ut? Så många frågor, så lite svar.
Men vet ni, nu har jag kommit på någonting igen. Jag ska sluta bry mig. Som jag sa till pappa härom dagen "Mitt nya ordspråk ska vara 'Keep it simple' och jag ska inte göra allt till en så allvarlig grej". Och jag ska verkligen försöka hålla det löftet. Det enda jag ska tänka på är vad som kommer hända så snart som möjligt, och inte oroa mig så långt in i framtiden. Jag ska heller inte oroa mig för småsaker eller saker jag inte har någon makt över. Jag ska göra det jag kan, och jag ska ha roligt. Det är det som är det viktiga.
Jag ska också bara vara mig själv, även om det betyder att någon, några eller majoriteten av alla människor inte kommer gilla mig.

Tack för mig.

Gillar

Kommentarer

Julia Blomgren,