Hej? Säger man så?

Nu ska vi se.. Är det här fjärde gången jag startar en ny blogg? Kanske femte? Jag vet faktiskt inte, har helt tappat räkningen..

Men iallafall, ni känner nog igen mig. Inte för att jag hade många läsare på någon av mina förra bloggar, eller för att jag rentav är känd, nej nej, utan förmodligen för att det bara kommer vara min mamma som läser det här, kanske någon lojal vän om jag har tur. Men för er som inte vet vem jag är (vilket jag tvivlar starkt på, för ärligt vem skulle ens börja vilja läsa min blogg?) så tänkte jag att det här inlägget skulle bli något hopkok av några faktan om mig.
Vi kan väl börja med de där gamla vanliga sakerna, ni vet namn, ålder intressen bla bla bla...
Jag är en 15-årig tjej döpt till Oline (jag vet, 'ÅH vilket originellt namn jag har!' *suck*) och de flesta skulle kategorisera mig som 'emo' men jag väljer helst kategorin 'mig själv'.
Mitt vakna liv består mest av skola, lite träning (mestadels boxning) ibland och en hel massa böcker, musik, filmer, serier, ja ni vet, såna där "typiska saker tonåringar gör nu för tiden..". Jag brinner också för att skriva och jag har ett mål att skriva minst en skönlitterär bok i mitt liv, vare sig det blir nu eller när jag fyller 40 eller kanske t.o.m 70.
Jag har också en sån där 'fånig' dröm om att en dag få stå på scen, med mitt punkrock band och sjunga. Trummor skulle också funka, det verkar faktiskt som ett väldigt kul instrument, men i nuläget tror jag mer på min sångröst än på mina trummis-skills. Mina största inspirationer inom musiken är nog My Chemical Romance (Killjoys make some noise!) och Twenty One Pilots, men får även inspiration från en hel massa 'emo band' eller 'alternativa band' som de också brukar kunna kallas.

En fakta (som förmodligen inte är den roligaste men som jag ändå tycker är värd att nämna för fuck tabu!) är att jag mår ganska dåligt.. Ni vet ångest (som tyvärr börjar bli jävligt vanligt bland framförallt ung) och förmodligen lite depression (dock osäker, men jag vet att jag inte mår bra iallafall). Jag får lite ångestattacker med jämna mellanrum, dagar då jag bara vill sova (inte äta eller prata eller någonting).
Men nu ska ni veta en sak, och det är att jag faktiskt jobbar på det, och jävligt hårt om jag får säga det själv. Även om jag just nu, när jag sitter och skriver det här inlägget, mår som mest dåligt på flera veckor (varför vet jag dock inte men ibland kommer verkligheten och fäller krokben när man precis har tagit sig upp) så vill jag ändå kämpa för jag vill ju må bra, vem vill inte det liksom? Och ja, jag har hört allt det där med att "Åh, men gumman! Det blir bättre" osv. Men en sak jag har faktiskt aldrig hört någon säga är "Det är helt ok att bryta ihop och må sämst" vilket är tragiskt enligt mig, att det är så tabu att må dåligt...

Men jävlar vilket långt inlägg det blev! (Nämnde jag det förresten, att ja svär mycket?)
Jag tackar väl för mig nu då, och du som har läst ända ner hit (Hej mamma) är en jävla kämpe, som orkar lyssna på mina tjatande meningar.

Vi ses väl i nästa inlägg?

Gillar

Kommentarer