det bara brast

Ni vet när saker och ting bara vänds upp och ner? Alltså verkligen ALLT?
Vi tar det från början..
Igår mådde jag bra. Jag var till stallet (där jag träffade kompisar som jag inte sett på en hel vecka) och det gick väl ganska bra. Hade inte ridit på 2 veckor, var lite halvvinglig men det slutade bra. Boxningen senare på kvällen gick också bra och på kvällen somnade jag (för första gången på ett tag) snabbt och med en bra känsla i mig.
Men i morse när jag vaknade hade jag en tung känsla i magen och över bröstkorgen. Jag hade svårt att andas. Ångest. Jag gjorde några andningsövningar som mamma har visat mig. Det tog ett tag för den där känslan att försvinna. När jag har haft ångest blir jag ofta trött, så jag låg kvar i sängen men utan att somna. Jag låg och kollade på telefonen och läste i några timmar innan jag gick upp och åt frukost. Jag mådde då bättre och trodde att resten av dagen skulle flyta på bra.
Jag tänkte då, för att ha något att göra, att jag skulle sminka mig. Ni vet, känna sig lite fräsch och piffa upp sitt trötta ansikte lite.
Jag gick upp på mitt rum och satte mig vid mitt sminkbord. Jag slog på lite musik, My Chemical Romance (som vanligt), och skulle precis öppna foundationflaskan när allt bara brast. Jag började storgråta och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag bara grät och grät och grät. Jag höjde volymen på musiken så att ingen skulle höra och allt kändes bara så jävla värdelöst.
Jag satt där och snyftade och hulkade och tårarna ville bara inte sluta rinna. Vad jag än tänkte på så fick det bara gråten att bli värre. Även bra minnen (som ofta får mig att må bättre) kändes så jävla långt borta och jag trodde att jag aldrig skulle vara så glad som jag var i de minnena.

Ni minns att jag nämnde tidigare att jag lyssnade på musik? Och ni vet känslan när varenda ord i en låt verkar stämma in på hur man känner? Det var exakt så det var då. Det kändes nästan som om det var jag som hade skrivit de där låtarna. Allt stämde. Allt.

Jag känner fortfarande gråten i mig. De torkade tårarna, klumpen i halsen och utmattningen man får efter att ha gråtit länge.
Ska jag vara ärlig känner jag mig inte så mycket bättre, så som folk brukar säga det brukat vara efter man har fått gråtit ut. Men det är väl bara typiskt mig.

Jag ska inte ta er tid något mer med långtråkiga texter.
Ta hand om er.

Gillar

Kommentarer