Bästa veckan i mitt liv

​Först och främst - Hej! Det var inte igår. Förlåt. Jag vet att det har gått ett antal månader, det var inte meningen. Men nu ska vi inte haka upp oss på det tycker jag! Jag är ju faktiskt här för att skriva om den bästa veckan i mitt liv. Eller, vecka och vecka, det varade i typ fem dagar men det är mycket lättare att bara skriva vecka, så lev med det.

Ja vad kan ha varit så ​fantastiskt ​med denna vecka som jag pratar om då? Jo jag ska ta det från början, så ni hänger med i svängarna.
​Detta händelseförlopp är politiskt, och jag är sosse (aktiv i SSU), så om du inte gillar det tycker jag ändå att du kan stanna kvar eftersom att det alltid är nyttigt och lärorikt att höra andras åsikter.
Så det började med att jag i höstas fick ett samtal från mitt distrikts förra ombudsman. Han berättade om någonting som heter nyårskurserna. Jag hade sen innan hört talas om nyårskurserna, det är helt enkelt en kurs som går av stapeln runt nyår. Där finns olika steg, och jag gick det första steget, KLU (klubbledar utbildning). 
Så, nog om all fakta, han bad mig att anmäla mig, för han trodde att jag hade en chans att komma med (vilket jag känner mig väldigt smickrad över). Sagt och gjort jag anmälde mig. Jag hade inga förväntningar att komma med, men rätt som det var fick jag ett välkomstmail och tågbiljetter till Stockholm på SMS. Jag hade ännu inte riktigt förstått att ​jag​ av alla människor skulle dit förrän morgonen då jag skulle kliva på tåget. Jag var ganska nervös för att åka, både för att jag inte visste  vad det var för människor där, men även för att jag har sämst lokalsinne och var rädd att jag inte skulle hitta i Stockholm central till bussarna som gick till Bommersvik, kursgården som vi bodde på. Men det löste sig, det kom två jättefina och snälla personer och mötte upp mig på perrongen, så det blev ingen missad buss för min del! 
Så där satt jag på bussen, med en vän som jag känt sedan tidigare, på väg mot Bommersvik, som är som en helig plats för alla sossar, arbetare och fackliga. Jag var både för nervös och trött för att riktigt orka ha samma svung i konversationer som jag brukar ha, men det var trevligt ändå.
Väl framme åt vi lunch och sedan fick vi våra rum. Jag delade rum med en jättegullig tjej som jag nu är stolt över att kalla vän. Vi gjorde oss hemmastadda och sedan var det en storsamling som gällde för alla kursdeltagare denna veckan. Vi möttes av SSUs vallåt "Starkare tillsammans" (lyssna på den på spotify) och massa leende ansikten. När den stora samlingen var över fick min grupp KLU Katniss (inspirerat från filmen Hunger games) vårat egna rum där vi kunde lära känna varandra och våra handledare. Det var trevligt, vi pratade, försökte lära oss alla namn osv. Det var en trevlig första dag. Veckan fortsatte och gruppen blev tightare och tightare. Vi blev som en liten (eller snarare stor) familj. Dagarna var fantastiska, men någonting som jag aldrig kommer glömma är Revykvällen. Under revykvällen äter man en fin middag, men alla grupper skulle också göra en liten sketch eller teater och framföra för resten av kursdeltagarna och handledarna. Min grupp valde att göra en parodi på våra handledare, om de hade sökt in till Paradise hotel. Enligt mig blev det succé, och det var så roligt att få ta emot alla skratt, applåder och god kritik. Efteråt var det klubb i SSU-huset (ett litet hus på kursgården där SSUarna brukar hänga) och jag tror jag aldrig haft så roligt. Vi dansade så att svetten rann, och som en av mina vänner sa "Du levde ditt bästa liv!" vilket jag absolut håller med om, det var så roligt! Det var också då jag upptäckte att jag gillade att dansa, det visste jag faktiskt inte innan, vilket några blev förvånad över eftersom att de tyckte jag dansade bra, vilket jag tar emot och tackar för! Nej men alltså! Jag kände mig som en ny människa efter revykvällen och det kändes som om vår grupp blev ännu tightare.

Så, dagarna fortsatte, och den sista dagen kom. Dagen som förmodligen många av oss hade fruktat. Som avslutning gick vi hela varvet runt i gruppen där vi fick säga något om veckan. Alla sa så fina saker, så det blev många fällda tårar från många håll. Det var så fint, att vi kunde sitta där och gråta tillsammans, som om vi faktiskt vore en familj, Och det är vi ju, vi är en SSU familj. Världens finaste SSU familj. Ni förstår nog inte hur mycket jag älskar alla där, och hur svårt det var att lämna allt. Jag satt hela buss- och tågresan hem med tårarna brännande bakom ögonlocken. När jag väl kom hem så brast det och jag började gråta ännu en gång.

Jag vill rikta ett stort tack till alla i KLU Katniss och våra helt underbara, fantastiska handledare. Utan er hade det här inte varit möjligt, och ni har tagit hand om oss på ett så fint sätt. Jag älskar er!

Gillar

Kommentarer