Hej!

Blev en liten chock när jag kom in på bloggen här och såg att det redan är människor som läst det jag skrivit, mitt första inlägg!

Lite läskigt för mig som har enorm scenskräck, trots att jag sitter bakom skärmen såhär.

Men jag övar mig framåt och hoppas att det är någon som kanske tycker det jag skriver är bra och/eller intressant.

Det man får ha lite överseende med är att det kanske blir lite fumligt i inläggen när jag skriver, meeeen jag är inte van vid detta och kan väldigt lite om detta.😬

Jag sitter i detta nu och tittar på youtube på olika klipp och försöker få ner mitt blodsocker lite till innan jag ska krypa ner i sängen.

Jag tycker att det kanske passar bra att berätta om min diabetes när jag ändå sitter uppe pga just det. Mitt blodsocker har varit värre än höga berg och djupa dalar förra veckan och nu början på denna..

Men men, varning för lång text😜


Jag drabbades av diabetes typ 1 i maj 2017, 23 år gammal. Jag satt på Huddinge sjukhus med min mormor som jag kört in för att hon mådde dåligt. Samtidigt kände jag sen några dagar att jag hade väldigt ont i magen och sökte för det samtidigt.

Mormor hamnade på medicin medans jag hamnade på kirurgavdelningen. Meddelade dom att jag satt några meter in på medicinavdelningen för min mormors skull så dom visste var dom skulle hitta mig när det var min tur att få hjälp och bli undersökt. Efter en stunds väntan blev jag hämtad för blodprover. Dom tog sina prover på mig och jag gick tillbaka till mormor och satte mig igen. Efter ännu en stund så kom en sköterska tillbaka till mig och frågade mig om jag hade diabetes. Jag svarade nej, och får en fråga tillbaka där hon sa; hur kan du inte veta att du har diabetes när du har 24,4 i blodsocker?!?

Jag svarade i förnekelse och chock att jag inte har diabetes och att dom måste ha misstagit sig ordentligt. Just då blev min mormor hämtad och skulle in på ett rum och bli undersökt. Hon blev sedan ivägkörd till röntgen och jag fick sagt till mig att jag skulle bli omskriven och hamna inne på samma avdelning på medicin som mormor. Sagt och gjort låg jag och mormor inne på samma rum. Dom satte infart på mig och gav mig dropp för att försöka få ner mitt blodsocker.

För er som inte vet så mycket om diabetes så ska ett blodsocker ligga mellan 4-7mmol. Mitt låg nu på 24,4 och där var svaret på varför jag hade ont i magen.

Just här gjorde sjukvården ett stort misstag som ännu har sina konsekvenser. Efter någon timme med dropp så skrev dom ut mig och sa att jag skulle till endokrimottagningen dagen efter. Mormor blev inlagd och fick bra vård.

Dagen efter åkte jag till edokrin som ett stort frågetecken. Det jag inte visste här var att om några dagar skulle jag bli varse om att jag för resten sv mitt liv skulle vara beroende av att ta minst 4 sprutor och 2 olika typer av insulin dagligen för att överleva.

Diabetessköterskan tog för givet att jag hade diabetes typ 2 för att jag har kraftig benstomme. Fick med mig en liten väska med en apparat och en sticka med nålar i så jag kunde kolla mitt blodsocker själv hemma.

Fick även med mig en massa infoblad om diabetes typ 2. Fattade fortfarande ingenting men hade fått förklarat för mig att detta var något jag orsakat själv. Att jag ska ha stoppat i mig onyttigheter som gjort att jag nu fått diabetes. MEN det positiva och det som såg ljust ut var att man ev kunde bli frisk från det genom koständring och motion.

Åker hem därifrån helt förkrossad, fortfarande i förnekelse, för jag har ju inte diabetes.. Detta är ju inget som kan drabba just mig!

Jag sitter och ger mig själv skit för att jag orsakat mig själv detta, kände mig smutsig på något sätt..

Några dagar senare väcks jag av ett samtal från diabetessköterskan som säger att jag måste åka in NU, direkt.

Och säger en mening som kommer eka i mitt huvud i resten av mitt liv.

-Du har Diabetes typ 1.

Efter detta fick jag åka in och få lära mig hur man gör för att ta insulin. Och det gör man genom en insulinpenna eller en pump som man har för att tillföra detta konstgjorda insulin för att min kropp slutat tillverka eget insulin.

Allt är nytt, jag ska alltså ta sprutor, själv, i resten av mitt liv. Hon ger mig en "genomgång" där hon visar på en liten kudde hur man för in nålen i huden och sen trycker på änden på pennan så insulinet förs in "kroppen".

För att korta ner historian lite så var det extremt mycket som rörde sig i mitt huvud och otroligt mycket information som skulle in i det röriga pallet.

Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom som gör att bukspottkörteln slutar producera eget insulin. Detta kan komma att vara ärftligt men kan också komma av att man får en infektion eller en traumatisk händelse sker i livet.

Och det är just detta, varför tror man att jag har fått diabetes typ 1?

I februari 2017 var jag med om en traumatisk händelse som påverkat mig otroligt hårt och som fortfarande påverkar mig för att det ännu inte är över. Därför tror man att jag drabbades och fick diagnosen.

Det jag skrev om ovan, att sjukvården gjorde ett stort misstag var att skriva ut mig är för att dom egentligen skulle ha skrivit in mig, pga mitt höga blodsocker och att dom skulle tagit alla möjliga prover för att kolla just vilket typ av diabetes jag har samt att jag behövde få lära mig hur jag ska ta insulinet till bl.a måltid. Deras brister har gjort att jag ännu inte lärt mig att hantera min diagnos ordentligt vilket resulterar i höga värden och dåligt mående. Det tog mig ett halvår att acceptera att jag var beroende av insulin. Detta orsakade att jag fick åka ambulans in till sjukhus 2 gånger med jättehögt blodsocker.

Nu har jag fått hjälp av en annan diavetesmottagning på ett annat sjukhus som verkligen hjälper mig med ALLT vilket jag är oerhört tacksam för.

Jag har fått olika typer av hjälpmedel för att kunna på bättre sätt kontrollera mina värden, varav ett hjälpmedel är en sensor som jag fäster på min arm som läser av mitt blodsocker digitalt. Jag slipper sticka sönder mina fingrar och jag kan snabbt få upp mitt värde genom att ta fram en dosa som snabbt läser av sensorn som sitter på min arm och visar mig vad jag har för blodsocker.


Med detta skrivet, ganska kortfattat (😅) så måste jag säga att jag har nog aldrig varit så besviken på sjukvården och människor runt omkring mig som jag är idag. Det finns på tok för lite kunskap om diabetes. Dessa misstag och denna okunskap gör att människor med diabetes far illa och även kanske mister livet. Det kanske låter överdrivet, men jag tycker inte det. Diabetiker behöver konstgjort insulin för att överleva, MEN kan även vara en dödsorsak. Att man antingen får för lite insulin eller för mycket. Får man för mycket insulin så får man lågt blodsocker. Vid ett visst lågt blodsockervärde drabbas hjärnan av näringsbrist som kan göra att en diabetiker kan få krampanfall och/eller hamna i någonting som heter insulinkoma. Får man inte hjälp snabbt kan man dö. Vid ett högt blodsocker värde och för lite insulin kan man drabbas av något som heter ketoner som sedan kan orsaka ett tillstånd som heter ketoacidos.

Ketoner-Ketoacidos är en farlig försurning i kroppen hos oss Typ1 diabetiker.


Alla ketoner är livsfarliga för just oss med typ1 diabetes. Det är Svältketoner som bildas vid för få kolhydrater för just din kropp och insulinbrist tex vid pumphaveri, infektion, maginfluensa.


Typ2or drabbas knappt aldrig av ketoner.

Typ1 med långtidsverkande drabbas sällan av ketoner då de har grundinsulin i kroppen hela tiden. Men just vid maginfluensa för oss vid typ1 är det lätt att få ketoner som går till Ketoacidos. Då en typ 1a inte får i sig de kolhydrater de behöver och kan då inte alltid ta den mängd insulin kroppen behöver vid maginfluensa. Vid maginfluensa är det bra om man kan få i sig ex sötsaft eller honung på tandköttet för att kunna TS och få i sig mer insulin. Vi är många som får åka in akut vid maginfluensa för sockerdropp, vätskedropp och insulindropp, för att få ner ketonerna som då säkert blivit Ketoacidos. Det otäcka är att det är relativt samma symtom vid Ketoacidos och maginfluensa. Detta är det vanligaste en typ1a dör av.

Så vid kräkning av en typ1 måste alltid kolla ketonerna!

Diabetiker med pump får en ketonmätare, då vi lätt åker på ketoner. Det beror på att vi inte använder långtidsverkande. Så vid pumphaveri(insulinbrist) har vi inget grundinsulin. Så på 1-2h blir vi jättesjuka utan insulin i Ketoacidos.

Så får vi inte stopp på ketonerna, blir det Ketoacidos. hinner vi dessutom inte stoppa detta själva eller får hjälp akut, hamnar vi i koma som kan leda till döden.


Hoppas detta långa inlägg ger någon typ av insikt i hur det är att leva som diabetiker. Jag försöker hänga på i livet som en vanlig människa men bromsas ibland och påminns ofta att jag inte har lika bra start eller stopp-sträcka som de utan diabetes.

Detta var en lång, men ändå kort beskrivning av min diabetes och fler inlägg kommer det garanterat.

Jag kommer vid ett senare tillfälle gå in på den traumatiska händelsen som skedde våren 2017. Tyvärr kommer det nog dröja lite då jag ännu inte vet om jag är redo att prata eller skriva om det.


Hoppas detta inlägg var okej att dela med mig av!

Nu ska jag försöka krypa ner i sängen och hoppas på att detta blodsocker blir bättre under natten.

Hoppas ni haft en fantastisk dag!

Godnatt på er 🌸

/ Emelie



Likes

Comments

Hej och välkommen till ett nytt kapitel i mitt liv. Eller ja, en början till en nystart i mitt liv. Jag kan ju börja med en presentation av mig själv som gör att ni får veta vem det är bakom den andra sidan av skärmen.

Mitt Namn är Emelie och jag är 24 år gammal. Bor söder om huvudstaden med min sambo och min katt Doris.

Jag är en häst,hund och katt-tjej som har och har haft dessa djur, men nu endast hund och katt.

Varför jag har valt att skapa denna blogg är pågrund av att jag har endel i mitt bagage som jag behöver börja lasta ur för att kunna lyfta mig själv igen. Jag kan väl säga att jag är rätt så nere på botten just nu. Det är välbehövligt för mig samt att det kanske hjälper någon annan i framtiden.

Just nu känns det som om mitt liv kretsar kring otur, om man nu kan kalla det så.

Otroligt mycket har hänt mig, både gott och ont (mest ont) de senaste åren.

Och det är just de sakerna som jag behöver få ut och bearbeta och då kanske skrivandet är en hjälpande hand.

Min dator är på lagning just nu så jag får nöja mig med att skriva på mobilen.

Mitt önskemål till eller för mig själv är att kunna skriva några gånger i veckan och hålla det så.

Just i det jag kan komma att skriva om så kommer jag nog för det mesta att inte skriva namn på personer det kanske kan handla om, just för att jag inte vill hänga ut någon, oavsett vad!

Jag hoppas att detta är och blir en ny värld för mig som jag kommer att hålla i.

Klockan är mitt i natten och jag tänkte väl försöka komma i säng och få någon sömn..

Kan ju vara så att jag fortsätter på ett nytt inlägg när jag ligger där och inte kan sova.

Kanske en liten ministory på några saker som jag varit med om, vem vet.


Må bäst och så ses vi kanske imorgon 😁🌸


Likes

Comments