Lägenheten är uppsagd och allt börjar klarna. Om en och en halv månad åker han och jag får vänja mig vid att vara ensam. Jag har tittat på en liten etta som jag tackade nej till. Det kändes inte rätt helt enkelt. Nu gäller det att leta vidare men det är riktigt svårt att hitta ett nytt hem till mig och katten och förhoppningsvis min kille efter ett tag.
Vi försöker ta vara på varje tillfälle tillsammans just nu och allt är verkligen perfekt. Jag har märkt att mina vänner kommer lite i skymundan vilket är synd, men nu har jag helt enkelt andra prioriteter.
För två dagar sen frågade jag min kille om han ser oss tillsammans om 10år, vilket jag helt klart gör. Hans svar var ja och det var en enorm lättnad. När man har varit tillsammans länge tar man nästan automatiskt varandra för givet och det var så skönt att bli påmind om att vi verkligen känner likadant för varandra.
Det kommer bli en krokig väg och känslomässig väg fram till början på september. Men jag är säker på att detta är killen för mig, den jag vill dela mitt liv med, den som jag kan berätta allt för, min andra hälft.
Så vi ska kämpa! :)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

  • 59 Readers

Likes

Comments