Igår fick jag äntligen nycklarna till min nya lägenhet även fast det kom ganska olägligt... I helgen och under hela nästa vecka måste jag försöka kombinera flytt med nattjobb och hemtenta. Men varför inte ta allt på en gång?

Jag tror iaf verkligen att jag kommer stortrivas i lägenheten fast det är ju klart att det kommer att bli en stor omställning att bo själv. Jag har ju katten och det är väl tur de. Jag kommer att bli en ensam kattgumma när min kille är så långt borta men det får jag leva med ;) Saknaden efter honom är såklart stor men just nu går mitt liv i ett så tankarna är, som tur är, ockuperade med annat vilket gör allt lite lättare :)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

  • 22 Readers

Likes

Comments

Idag åkte min kille tillbaka till skolan efter att ha varit hemma några dagar så idag har det känts rätt tungt. Men det är en himla tur att man har vänner som alltid ställer upp, medan vissa såklart bryr sig inte alls... De vänner som ställer upp är iallafall guld värda speciellt när man har en sämre dag som idag tillexempel, när man känner sig allmänt nere. Vi tog en lång promenad min kompis och jag. Vi gick faktiskt en mil och bara pratade om allt vilket gjorde min dag lite bättre :)

  • 25 Readers

Likes

Comments

Nu var det ett bra tag sen jag skrev men det har hänt väldigt mycket i mitt liv under en kort tid och skrivandet har helt enkelt inte varit en prioritet. Då kanske ni undrar på vad som har hänt och jackan vara lite kortfattad för annars skulle ni nog få en hel uppsats om inte till och med en kort bok...

Jo, min pappa fick ett krampanfall i början av augusti och fick även en fraktur på sin ryggrad men blev som tur var inte lam. Detta kom fruktansvärt olägligt då jag var mitt uppe i en flytt och att min yngre syster snart skulle börja på en skola där hon skulle vara inackorderad så hela familjen tog detta mycket hårt. Min kille skulle ju som sagt flytta så jag var även tvungen att hjälpa honom med massa saker som skulle ordnas. På något sätt lyckades vi allihop gemensamt ta oss igenom den månaden och min kille flyttade. Detta tog jag mycket hårt och jag kände mig mycket ensam och orkeslös när jag började läsa igen på universitetet i september. Studiemotivationen var i bott och är fortfarande men på något konstigt sätt har jag ändå blivit godkänd och inte kuggat på något.

Månaderna har gått och det är november nu. Min pappa är bättre men inte helt återställd och livet rullar på. Jag har äntligen hittat en ny lägenhet efter många misslyckade försök och den 1:e december flyttar jag och katten in i vårt nya hem på 52kvm. Jag känner mig fortfarande mycket ensam stundvis men det har faktiskt gått bättre än vad jag trodde med min killes studier 60 mil bort. Jag har även hälsat på honom över en helg och han ser verkligen ut att trivas vilket även gör det hela lättare för mig.

Jag visste att det inte skulle bli lätt men jag har ändå klarat mig igenom det som jag hoppas var det värsta och nu behöver jag bara se framåt :)

Likes

Comments