2017 var inte det bästa året för många och dog därför en utdragen och plågsam död, men det kanske var bäst så. Jag lämnade i alla fall året bakom mig med lika många frågor som svar. Visserligen har jag tagit mig en bit på väg mot mitt mål och stakat ut en stig men ändå känner jag mig kluven och otillfredställd. Jag vet inte om det är samhällsnormerna inom mig som skriker och vill tvinga mig att bli en produktiv del av samhället eller om det är min egen rädsla för både misslyckande och att hamna i existensiell stasis som drar i mig såhär. För att försöka att hitta min ledstjärna genom ovissheten så har jag bestämt att försöka sätta upp små regler för mig själv och att göra saker för att försöka bättra vardagen eller åtminstone göra den mer till lags med mig. Redan första dagen på det nya året har jag lyckats tillämpa något som i min lilla tillvaro räknas som drastiskt.

Jag satt och scrollade igenom facebook och såg att flera av mina vänner la upp bilder från nyår som jag ville se. Jag råkade i min fumlighet klicka på fel ställe och blev genast kastad in i en artikel om något som inte kittlade mina intresseknölar. Snabbt försökte jag gå tillbaka men noterade istället att när sidan väl laddade om så var där istället en hel drös med ganska urvattnade poster från någon av alla dessa ”unilad-konton” som vi alla följer, ser och taggar våra kompisar i. Direkt, välde känslan över mig att enligt facebooks algoritmer så värderar jag ett klipp om någon av alla dessa rappare högre än en insikt i mina vänners liv. Jag tänkte först att det här var en feltolkning av en maskin som uppenbarligen inte kände varken mig eller mina vänner men desto mer jag tänkte på det började en tanke uppenbara sig i mitt huvudet.

Jag började inse att det kanske inte var programmet som hade fel, utan att det var jag. När jag började scrolla och kolla igenom alla olika informationsflöden jag har tillgång till, både för att ge och ta emot, så insåg jag att mina närmaste och de jag faktiskt bryr mig om var mer sällsynta än dessa generiska ”virala” klipp som kontinuerligt cirkulerar likt en tornado av bekräftelse. För mig stod det uppenbart vad mitt första mål för 2018 var. Jag behövde rensa upp min facebookfeed. Jag började direkt att ta bort alla dessa ”videospam-konton” som är den första källan till det som stör mig. Sedan använde jag facebooks hanteringsval för att slippa se ”liknande innehåll” på flera av de saker som mina vänner och bekanta på något sätt interagerat med men som inte betydde speciellt mycket för mig. Redan här märkte jag en betydlig skillnad då flera av sakerna min lilla skara har lagt upp nyligen började poppa upp. Jag forsatte lite till med att avfölja folk i mitt liv som jag vill ha kvar för möjligheten att kontakta om det dyker upp ett tillfälle men som generellt inte behöver ha en påverkan på mitt dagliga liv och mitt infoflöde(förlåt om du är en av de utvalda, no hard feelings). Här kände jag att jag var väldigt nöjd med processen.

Det här är absolut något som jag vill och förhoppningsvis kommer komma tillbaka till igen men just nu känner jag mig färdig med det. Jag kommer antagligen att introducera några av de saker jag tagit bort tillbaka in i min vardag men det som byts ut är den monotona känslan av stiltje. Att allt det där som jag inte bryr mig om bara hänger där och tar plats som jag vill ha till det som är viktigt för mig. Det kanske låter som en löjlig liten detalj att hänga upp sig på med videos och inlägg på facebook, men för mig är det ett första steg åt ett bättre år och ett bättre liv. Jag tror även starkt på att även de små sakerna har en påverkan och att även många bäckar små gör till slut en stor å.

Likes

Comments