Varför är jag svartsjuk på någon som inte ens är min?

Så fort helgen kommer blir jag så nervös och svartsjuk på att han ska träffa någon annan. Jag kan inte styra det för fem öre men jag vill bara ha honom. Trodde jag skulle kunna glömma honom men min kärlek för honom blir bara starkare för var dag. Han är bara så otroligt fin.

Jag önskar så klart honom all lycka han kan finna men önskar ju oxå att han ska finna den med mig. Vill varje dag vakna upp bredvid honom och veta att han är min och ingen annans.

Den här veckan har han varit extra fin då han faktiskt haft skäggstubb. Tyckte han var så fin när han hade skägg, hoppas han sparar ut det igen.

Å det gör så ont att veta att han faktiskt kan träffa någon annan när jag är så kär i honom. Idag våga jag faktiskt titta lite på honom. Samtidigt glodde han inte lika mycket som vanligt. Istället satt han på stolen med händerna i byxfickorna, något jag inte sett tidigare. Han verkade dessutom lite nervös då han satt och skakade med benen. Dessutom var han faktiskt vid diskbänken samtidigt som mig idag även om jag diskade och han bara stoppade i diskmaskin. Detta är något han inte gjort på länge. Han har varit mycket mer i min närhet den senaste tiden.

På eftermiddagen hade jag möte med chefen om ett par saker, då kom han och gick förbi utanför. Han kollade in precis på mig och gav mig ett leende. När jag sen kom upp i matsalen tittade han på mig oxå. Tanken var att prata med honom när han sluta men blev inget bra tillfälle till det. Sedan snöade det rätt bra oxå. Istället tog jag en promenad med en kollega. Vi går ofta ut och går vilket är himla skönt. Ibland undrar jag om han jag gillar tror jag är kär i min kollega. Jag vill bara skrika ut till hela världen att det är han jag vill ha ingen annan. Men jag vill inte skriva ut några namn på honom även om jag lagt ut kort på honom. Hoppas ofta på han ska läsa det jag skriver för att han ska förstå hur mycket jag gillar honom, att han ska lita på det jag säger.

Gillar

Kommentarer