Nej, helt fel av mig. Jag är ju uträtad. För en gångs skull.Det kommer kännas skönt om ett par dar, det kommer kännas skönt om ett par dar...

I morse steg jag ur sängen kvart i sju, något senare än jag hade tänkt mig. Klädde mig i ny vit tröja, ny blå klänning och strumpbyxor. Ett egengjort smycke på det. Såklart. Det blev ett par smörgåsar och chokladmjölk till frukost. Strax innan klockan slagit halv åtta satt jag i bilen. Ställde in radion på rätt frekvens lagom till nyheterna. Fick höra av killen från SMHI att det skulle bli duggregn, och kanske vanligt regn. Jag kan tänka mig att se ovanligt regn också, det vore ju verkligen nått att skryta med menar jag. Jag tror att det är som regnbågens alla färger som droppar ner från himmelen. Jaja, hur som helst, vanligt eller ovanligt regn. Det som föll ner på RV25, sträckan Nybro - Kalmar, var sånt där fint fint regn, som tränger in överallt om man råkar befinna sig utomhus. När man sen klivit upp tidigt för att förflytta sig från en stad till en annan sitter man i sin lilla bil och svär åt folk som verkar tycka att det är alldeles extra roligt att köra i ungerfär 70 km/h där det är tillåtet att köra 100 km/h. Kör om då, tänker du. Nej, det går inte, för det är bara på de enfiliga sträckorna man kan köra såhär. Annars är det ju ingen som blir irriterad.
Väl i Kalmar var det dags för ett besök hos naprapaten. Ringde i tisdags och fick komma idag. Snabba bud för ovanlighetens skull. Besöket skulle visa sig vara välbehövligt, då han redan innan kläderna åkt av kunde se att jag var sned. När han sedan kände igenom ryggen uppskattade han att det skillde ungefär en centimeter i "nivå" mellan höger och vänster sida i ländryggen. Motsvarande även längre upp sen, fast åt andra hållet då. Blev ordinerad vila resten av dagen och fick en tid den 13:e november. En fredag. Vågar man gå dit?

Nu har det blivit ett långt inlägg, trots att jag inte ens borde sitta här, utan ligga i soffan och ta det lugnt.

En vecka sedan sist. Inte hänt helt mycket värt att berätta om med andra ord.

Föräldrarna har åkt med farföräldrarna till Tyskland och lämnat mig och Olivia hemma. Och ja, det går väl... sådär... Vi kommer inte helt överens hela tiden (men det har bara gått en och en halv dag), men det är ju inget som har fått oss att riva huset. Även om den tredej systern verkar tro att vi håller på att slå ihjäl varandra. Det kan jag säga att vi inte gör. Vi var bara inte överens om gårdagens lunch.

Åkte till kyrkan på morgonen. Familjemässa med dop var det idag och minigospel sjöng. De små sångarna var fyra till antalet, men jag vet inte hur många de brukar vara. Det var även utdelning av biblar till 4-åringarna.

Smyckesbloggen är uppdaterad med flera nya smycken (tryck på bilden så kommer du dit direkt).