Header

Livet, Health, Move, Yoga, Outdoor life, Work

Idag började jag dagen med ytterligare en skidtur - den sista inför Tjejvasan! 13,5 kilometer blev det och förutom en extrem svacka redan efter typ fem kilometer (som kan ha berott på det faktum att jag inte åt frukost innan pga tänkte mig inte riktigt för och tiden då jag kunde träna kondition innan frukost uppenbarligen är förbi) så kändes det riktigt bra! Jag ska nog klara de där tre milen ändå! Framförallt var det ju också fantastiskt härligt att få åka i bra spår och ett riktigt vinterlandskap för en gångs skull. Tänk om varje dag kunde få börja såhär!

Sen har jag jobbat typ resten av dagen. När en börjar jobba klockan 11 får en jobba senare på kvällen istället, men det var det värt för den starten på dagen. Och nu har jag kört ett kort yogapass på Yogobe - Yoga för skidåkare med Monika Björn och ätit middag. Next up: duschen och sen krypa ned i soffan och läsa lite innan det är dags att sova.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Livet, Health, Move, Yoga, Outdoor life

Du vet den där lilla rösten i ditt huvud som gärna kommer fram när självförtroendet sviktar och du gör något du kanske inte är proffs på? Den där rösten som säger ”vem tror du att du är? Du är ju ingen löpare/skidåkare/person som tränar/kan laga mat/kan dansa/whatever det nu handlar om”. Den där lilla rösten som ibland till och med får utrymme att HÖRAS i samtalet med andra: ”Ja alltså jag är ju inte så bra på det, men.....”. Det är bannemig dags att den lär sig hålla sig undan hädanefter! VEM bestämmer vem som är en löpare eller skidåkare eller matlagningsperson eller friluftsmänniska eller dansare eller resefantast? Om du springer så är du en löpare - oavsett hastighet och distans och mål. Om du åker skidor så är du en skidåkare - oavsett hur bra eller dålig teknik du har. Om du lagar mat och tycker det är kul (eller inte för den delen) och det blir ätbart så är du en matlagningsperson, osv osv osv.

Jag är ganska bra på att tänka - eller ännu värre: prata högt - sådär. Ursäktar mig gärna i samtalet med andra ”ja alltså jag är ju ingen expert”, ”jag har inte så himla bra teknik”, ”jag gör det mest för att det är kul, inte för att jag är bra på det”, ”jag har ju ingen riktigt utbildning inom just det”, ”jag är ju ingen xxxx” osv osv osv. När jag började fundera på det här först så åkte jag runt runt runt på skidor i Årstaparken i isiga spår och funderade på kommande helgs Tjejvasan och kom på mig själv med att tänka ”nej men jag är ju ingen riktig skidåkare”. SÄGER VEM?! Så funderade jag lite till och insåg, att jag kanske inte är något proffs (Sverige verkar inte behöva så många fler såna efter årets OS ändå 😁) och min teknik kan absolut förbättras men gör det mig till en inte-skidåkare för det? Måste man vara proffs och expert på skidor med exemplarisk teknik för att vara skidåkare? Isåfall vill jag nog inte ens vara skidåkare. Jag är ju en sån som åker skidor i isiga spår med halvdålig teknik pga isiga spår för att det är kul och skönt och jag mår bra av det. För att det tränar balansen och stabiliteten och för att det innebär att jag får vara utomhus och röra på kroppen och låta hjärtat arbeta. För att det är mitt intresse. Inte för att bli bäst på skidor, utan för att det är kul för stunden. Och det om nånting gör väl mig till en skidåkare?!

Det här går såklart att applicera på hundra andra saker både i mitt och säkert ditt liv också (tro mig, när en väl börjar fundera så finns det många liknande situationer) men nu tycker jag att det är dags att jantelagen och den där lilla rösten försvinner. Vi behöver dem inte, de gör oss bara ont och absolut ingen nytta.

Så kan vi komma överens om att sluta ursäkta oss själva och det vi gör? Okej, du springer - det gör dig till en löpare. Du lagar mat - det gör dig till en matlagningsperson. Du yogar - det gör dig till en yogi. Du spelar fotboll - det gör dig till en fotbollsspelare. Du behöver inte vara bäst för att det ska räknas.

Några fler saker jag ursäktar eller tänker att jag inte är, åtminstone i mitt huvud: en sån som kan ta hand om blommor och växter (när jag var yngre kunde jag i och för sig inte det), en sån som fotar ”på riktigt” (jag har bara sprungit runt med en kamera i högsta hugg sen jag var typ 10 bast?! och vad är ens på riktigt?), en sån som tränar och kan saker om träning (jag bara tränar upp till fyra-fem gånger i veckan och har både blivit starkare och fått bättre kondition?!), en sån som åker alpint (bara älskar det och skulle gärna bo i typ Åre och kunna åka hela tiden?!)...

Likes

Comments

Livet, Health, Move, Outdoor life, Work

I de nordligare delarna av Sverige (eller, allt norr om Stockholm typ) har vi en femte årstid: vårvinter. Den där tiden på året då snön fortfarande finns kvar och det är ganska kallt i luften, men då solen börjar titta fram allt längre och längre på dagarna, då solens strålar börjar värma och fåglarna kvittrar. Det var ganska många år sedan jag verkligen fick uppleva vårvintern, mer än en helg i Sälen till exempel, och jag har saknat den, avundats mina vänner och familj i Dalarna och Östersund som fått ta del av den iallafall lite grann de senaste åren (den kommer ju inte varje år ens där...). Den senaste gången som jag kan minnas att jag verkligen fick njuta av den var terminen i Östersund, och det är ju många år sedan nu. Hursomhelst, idag jobbade jag hemifrån och när jag drog upp gardinerna möttes jag av strålande solsken, blå himmel och massa gnistrande snö. Tanken var att jag skulle åka skidor i Gimo när Emil hade träning ikväll, men eftersom jag satt hemma och inte hade en alltför lång att-göra-lista så ändrade jag planerna och tog ut min friskvårdstimme vid lunch. En och en halv timmes skidåkning, ett antal varv runt runt runt i Årstaparken blev det. Spåren var bättre idag då det snöade häromdagen och framförallt var det sol som värmde, fåglar som kvittrade och massa gnistrande snö. Äkta vårvinter alltså - som jag har saknat det!

Well, jag tror bilderna talar för sig själva. Tänk att jag har turen att äntligen få uppleva det igen! Det är garanterat min all time favorite årstid. Och det här med att kunna ta skidorna och gå till spåret (eller, på vägen hem åkte jag nästan hela vägen hem då vi tog en annan väg som går genom fler parker - se bild nedan) - hur fantastiskt är inte det?! Nog för att jag kan det i Uppsala i år, men jag blir lite sugen på att flytta till typ Åre och alltid ha skidspåren, naturen, bergen som bakgård. Det vore nåt det...

Nu har vi varit i Gimo en sväng och jag har kommit hem igen och packat inför helgen. Dalarna och Tjejvasan står på schemat! Lite nervös är jag men det ska nog gå bra. Jag har även jobbat lite till eftersom jag kompade ut någon timme när vi åkte till Gimo. Älskar att jag själv kan bestämma mina arbetstider såhär (till viss mån såklart). Produktiviteten, motivationen och fokuset är betydligt högre nu än imorse när jag vaknade med huvudvärk, så det är ju nu jag jobbar som bäst - och alltså nu jag borde jobba. (Alla som någon gång har försökt jobba med huvudvärk, ofokuserad och omotiverad, vet ju hur bra det går - jämfört med när man rört på sig, varit utomhus, gjort andra saker och sedan sätter sig för att arbeta när man istället är pigg och fokuserad). (Det var jag redan efter skidturen i och för sig, men då hade jag redan planerat att ta ledigt och åka ut så då hann jag inte jobba något mer...).

Likes

Comments

Livet, Health, Move, Yoga, Outdoor life

Söndag kväll och jag tror att jag bockade av nästan allt jag ville göra den här helgen: började rensa garderoben (det är ett work in progress så tänker inte säga att jag är klar.....), sorterade om skåp och förvaring så jag kunde packa upp några oupppackade kartonger med böcker (hittade typ tjugo böcker jag inte läst?!), städade, tvättade, planerade och höll yogaklasser, tränade, planterade om några plantor och hann dessutom med två myskvällar. Igår med greys anatomy, idag med en bok.

Det kan låta som en stressig helg och ja, på sätt och vis hade det varit skönt att hinna sitta lite mer i soffan. Men jag har hunnit det också, och när man sitter hela dagarna vanligtvis så är det skönt att göra annat, använda kroppen och röra på sig lite smått hela dagen. Och det är ju ganska tillfredsställande att rensa och organisera och städa och fixa - nästan något meditativt i det hela. Ännu bättre känns det när det dessutom är sådant man tänkt (velat) göra ganska länge men inte haft tid för tidigare och just för att det var sånt som jag ville göra, det var knappast någon som tvingade mig.

Igår hann jag med en skidtur, hittade spår i Årstaparken på min korta promenad för att handla frukost, så efter några timmars fix här hemma tog jag skidorna under armen och gick (!!!) dit. Så himla härligt, även om spåren var sådär. Det blev kanske inte så bra teknikträning, men hjärtat och musklerna fick jobba och jag fick träna balansen och stabiliteten. Och det här med att bokstavligen kunna gå till spåret gör ju det så värt det!

Ikväll planterade jag om lite blommor som jag fått och när de var så fina/såg så häftiga ut med rötterna kunde jag inte låta bli att ta fram kameran. Älskar att jag äntligen börjat kunna hålla liv i blommor (dödade kaktusar när jag var mindre, det säger en hel del......). OCH älskar byrån vi fick av mormor och morfar (eller det är mammas gamla från början), hur coola är inte handtagen?!?!

Dessutom är det fotens dag idag så jag passade på att ta hand om fötterna lite extra när jag duschat. Har ju yogat och tränat och gått massa hela helgen så träningen har de garanterat fått (både skidåkning och yoga jobbar ju mycket med småmuskler i fötterna för att hålla balansen), men sen filade och smörjde och masserade jag dem. Jag - som många andra - är sjukt dålig på att ta hand om fötterna, men det är ju dem som bär oss hela dagarna! Som håller oss uppe, som gör att vi står stadigt, som hjälper oss upp när vi ibland tappar fotfästet. De förtjänar lite mer kärlek än vad de får. Så även om det inte längre är fotens dag när du läser detta - ge dina fötter lite extra kärlek ikväll! Du behöver inte lägga flera timmar på fotvård eller pedikyr, bara massera eller smörj ett par minuter. Det gör så mycket - jag lovar!

Likes

Comments

Livet, Health, Eat

God morgon!
Igår gick vi och la oss ganska tidigt så vaknade redan före nio, pigg och utvilad. Låg kvar en stund men jag har svårt för att ligga i sängen för länge nu, vill hellre upp och göra något och sen vila i soffan senare. Tog en promenad, handlade lite frukost och sen gjorde jag amerikanska pannkakor till frukost. Älskar lördagsmorgnar när man kan göra lyxfrukost!

Här kommer receptet om någon är sugen.

Jag brukar göra på mandelmjölk och med kokosolja istället för vanlig mjölk och smör, blir lite nötigare smak av det vilket är supergott, men man kan såklart ta samma mängd vanlig mjölk och smör om man vill det.

2 1/2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 msk socker
1 krm salt
2 1/2 dl mandelmjölk
2 msk smält kokosolja
1 ägg
kokosolja till stekning
florsocker (eller vaniljsocker) att pudra över

Blanda alla torra ingredienser, ha sedan i mjölken, oljan och sist ägget. Stek i kokosolja (eller smör) och om du vill att det ska se extra fint ut, pudra med flor- eller vaniljsocker. Servera med bär, grädde, glass, nutella eller vad du vill! (Eller ät som de är, det funkar också).

Vill man göra dem veganska eller bara har inte ägg hemma brukar det funka med lite extra vätska och mer bakpulver istället för ägget.

Nu ska jag ta tag i dagen, har en rätt lång lista på saker jag skulle vilja göra idag: rensa garderob och organisera om nu när vi fått en ny byrå, plantera om lite växter, städa, kanske åka en tur skidor eller träna på annat sätt, förbereda lite yogaklasser osv osv osv.

Likes

Comments

Livet, Health, Yoga, Move, Eat, Work

Igår var det ju - som om någon missat det - alla hjärtans dag. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om den dagen, hela den kommersiella biten tycker jag är överdriven och en del av mig tycker att det inte behöver finnas en speciell dag för att sprida kärlek och uppskattning, att man kan göra det varje dag och att det snarare känns lite krystat att göra det bara för att det är alla hjärtans dag. Men å andra sidan så är det ju en fin sak och man kan ju sprida kärlek varje dag men kanske lite extra just den dagen, eller nåt. Jag kom hem ganska sent från Stockholm så vi köpte hämtpizza och drack några glas vin till maten - lagom flashigt för min smak.

Förutom kärleksförklaringar till höger och vänster så har mitt sociala medier-flöde även bestått av inlägg om att 1. älska sig själv (återigen inte bara den dagen men it’s a good start) och därför också 2. att ta hand om sig själv, sin kropp och sitt hjärta specifikt genom att tex träna. Såg flera bra konditionsträningstips (hjärtat ni vet) och blev så peppad så imorse började jag dagen med ett pass på gymmet, typ åtta timmar ”för sent”. Crosstrainer som uppvärmning och konditionsträning (kärlek till hjärtat som sagt) och sen fokus på rygg och axlar. Återigen är det ju saker att göra året runt, inte bara på alla hjärtans dag, men det kändes ändå som ett väldigt bra sätt att uppmärksamma dagen på!

Här kommer några screenshots från min instagram stories de senaste dagarna:

Hade yogaklass på Nordic Wellness igen och det var fantastiskt som alltid!

Låg på spikmattan någon kväll, har en sån hatkärlek till den alltså.... vet inte hur bra det syns på bilden men den nedanför är efter nästan tjugo minuter, såg ut som att jag hade röda änglavingar med prickar/gropar på ryggen.

FANTASTISKT god juice på Joe & the juice med äpple, passionsfrukt och ingefära om jag minns rätt. Älskar juicer och smoothies och måste bli bättre på att göra och dricka det nu igen känner jag!

Nu: sova! Jag är fortfarande toktrött efter helgen...

Likes

Comments

Livet, Health, Move, Yoga

Wow säger jag bara - vilken helg! Så mycket yoga (tolv timmar för att vara exakt) och andning, närvaro och meditation och rörelse och anatomi och utforskande av kroppen och kramar och vänner och känslor. Herregud så mycket känslor. Så mycket av allt. Det finns så mycket jag vill skriva, så mycket att dela med mig av men på samma gång saknar jag ord. Det är för stort, för omfattande, för obeskrivbart. Det måste upplevas. Det enda jag kan säga är det som mer eller mindre varit ett genomgående tema på alla klasser och föresläsningar: be more you. Bli mer du. Var dig själv, lyssna inåt, följ ditt hjärta. Våga dröm och be och hoppas och lita på universum. Be. More. You.

Här kommer en bildbomb från dagarna i Stockholm (åkte redan på fredag förmiddag och jobbade därifrån under dagen) men jag har inte använt mobilen så mycket så det mesta är bara från början av varje klass för att liksom minnas den (jag minns bättre av att kolla på en bild). Några är dessutom printscreens från mina egna Instagram- eller Snapchatvideos, därav kvaliteten. I oordning blev de också, men ni får överleva det med.

Bodde på supermysigt hotell, Hellstens malmgård tror jag det hette. Tips!!

Likes

Comments

Health, Livet, Move, Yoga, Work

Idag hade jag yogaklass på Nordic Wellness igen och det var precis lika kul som alltid. Tänk att jag 1. får göra det här och 2. dessutom faktiskt får betalt för det(!!!!!)!

Läste ett inlägg på instagram tidigare idag som fick mig att tänka lite. Det handlade om att stanna upp och vara stolt över sig själv när man nått sitt mål, att inte alltid stressa vidare till nästa, större, mål direkt. Att våga säga ”yes! Jag gjorde det!” och vara glad över det först. Precis så är det ju; vi är så jäkla bra på att sätta mål och jobba för det men så fort vi når vårt mål ska vi hitta ett nytt, göra något större, bättre, mer. Gå ner mer i vikt, tjäna ännu mer pengar, ha ännu större hus eller ännu bättre jobb. Men livet är nu och även om mål eller drömmar är superbra för att komma någonstans i livet oavsett vad det gäller, så behöver vi också stanna upp ibland och vara här och nu. Vara nöjda och stolta över det som är, över att vi nådde vårt mål eller uppfyllde vår dröm. En gång i tiden var ju faktiskt det precis det - ett mål och en dröm.

Jag är ganska - läs: väldigt - bra på att göra exakt det: springa vidare till nästa mål, nästa dröm och även om jag blivit bättre på att stanna upp jämfört med för några år sedan så inser jag att jag gör det lite fortfarande. I det här fallet funderar på nästa utbildning, på hur jag ska kunna ha fler yogaklasser, osv osv osv. Men så slog det mig idag när jag läste det där inlägget att jag är ju faktiskt här nu. Det här var - för tre, två, till och med ett år sedan - en dröm, ett mål. Att gå yogalärarutbildning, att ha klasser. (Och tänker vi yogan som gruppträning vilket det ju ändå räknas som så har jag ju drömt om det sedan jag var typ tio bast, alltså i femton (!!!!) år). Och, nu är jag här. This is it. Jag har inte ens bara någon enstaka klass ibland, utan numera tre fasta i veckan (en på Nordic, två barnyoga på Yogahuset) och hoppar in både här och där när det behövs (ska tex ha en klass på Uppsala Danscenter imorgon vilket innebär fyra klasser denna vecka). Hur coolt är inte det egentligen?! Så, ja jag kommer självklart fortsätta drömma och jobba mot nya mål, men först ska jag vara så jäkla stolt och nöjd över mig själv som det bara går eftersom jag är här. Jag har tagit mig ända hit. Jag har nått mitt mål, uppfyllt min dröm. This is it.

Be proud of where you’re at - it was once your dream.”

Dagens tepoesi från Yogi Tea passade väldigt bra också, på tal om drömmar och att göra det man drömmer om liksom.

Likes

Comments

Livet, Health, Move, Eat, Yoga, Outdoor life

Det blev en pytteliten promenad imorse, i princip till Ica och tillbaka. Men jag fick iallafall lite frisk luft och solljus på mig. Köpte croissant och gott bröd så det blev lite lyxfrukost när jag kom hem (tips för övrigt: Risentas granola med hallon och kokos - fantastisk!). Sen åkte jag till Yogahuset, yogade en halvtimme själv (se bilder nedan eller Instagram/Facebook för video) och sen hade jag barnyogan och det var sååååå kul! Har av förklarliga skäl inga bilder på det sistnämnda dock.

Nu: middag. Har gjort vegetarisk lasagne som snart är klar, hoppas den blev god! (Det luktar och ser gott ut iallafall)

Likes

Comments

Livet, Health, Move, Yoga, Work

Det var sjukt kul att hålla föreläsningen igår! Pratade om kommunikation, sociala medier och hur vi kommunicerar på tävlingsarenan, och sen lite krishantering. Skulle verkligen vilja föreläsa mer (inte nödvändigtvis om kommunikation dock).

Idag är det dags för terminens första barnyoga vilket ska bli fantastiskt roligt men såklart också lite nervöst. Alla som någon gång jobbat med barn vet att det är en helt annan sak att anordna en aktivitet under en viss tid för ett gäng fyraåringar jämfört med vuxna, eller åttaåringar för den delen. Men det blir kul! Mamma hade hittat detta i en bok igår och de sista raderna är en av anledningarna till att barnyoga är viktigt och kan göra skillnad.

Nu ska jag gå upp och äta frukost och kanske ta en promenad om jag orkar (fortfarande superförkyld.....), det verkar vara fint väder ute och lite frisk luft och solsken är alltid bra.

Likes

Comments