När det börjar kännas ensamt igen

Sömn och jag har aldrig riktigt varit bra vänner. Enda sedan jag var liten har jag haft svårt att somna, och än mer att sova. Att ha långa insomningstider och frekventa uppvakningar mitt i natten har alltid varit vardag för mig. Dock har det under de senaste månaderna blivit något bättre. Jag vet inte om det beror på att jag har jobbat så fruktansvärt mycket och därför är tröttare än vad jag varit tidigare i mitt liv, men på något sätt har det varit lättare att sova. Förutom inatt.


Att somna i tid och sekunderna innan du försvinner in i mörkret hinna tänka för dig själv "vad skönt att somna i tid så jag kan få vara utvilad imorgon" kan vara en av de bästa känslorna som finns. Det var precis den tanken jag hann tänka inatt innan jag försvann in i drömmarnas värld. Jag var däremot inte förberedd på att den här natten skulle bli en sån där jobbig natt som jag egentligen inte har haft på en väldigt lång tid.

Att vakna mitt i natten, 02:00, med en panikkänsla som känns i varenda cell i kroppen är en ganska obehaglig sak att uppleva. Det har legat mycket press på mig det senaste och jag har mycket tankar som snurrar i huvudet om hur det ska bli med mitt liv. Vad ska hända när jag snart ska börja ett nytt kapitel och lämna mycket gammalt bakom mig. Att lämna den tryggheten jag levt med under de senaste åren för att gå in i något helt nytt och främmande. Dessutom något nytt och främmande som jag inte helt frivilligt går in i. Det är alla dessa tankar som jag tror skapade det som inatt blev droppen för mitt huvud.

Jag har inte på en väldigt lång tid känt mig så ensam som jag gjorde. Alla tankar kom på samma gång och jag satt på sängkanten med paniken krampandes vid tungroten. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till och jag bara satt där och fokuserade på att andas.

Jag skriver inte det här för någon annan, det är för mig själv. Du vet att du tänker för mycket. Du vet att du kommer klara av nya förändringar som är på väg att ske. Du vet också att du har svårt för att lämna tryggheten och speciellt att lämna de människor du tycker om. Du vet att det kan bli svårt men du vet också att det går fort.

Sluta överreagera och sluta handla i affekt. Lev för nu och oroa dig inte för de problemen du ser komma förens du faktiskt måste ta hand om dem. Det är ett tag kvar. Du måste istället njuta av tryggheten och livet som det är nu. Du har tid att fokusera på de senare problemen när de väl är här. Och du måste framförallt sluta kalla förändringar för problem. Även fast du tycker att det känns som ett problem så måste du inte formulera det ordet som en synonym för det. Sluta.

Gillar

Kommentarer