Not this time

Livet blir sällan som man tänker sig, vissa saker kan man inte fly ifrån. Man förökar förtränga och leva vidare. Fokusera på framtiden. För ser man bak tänker man på de men gått igenom tar de ner en helt. Jag tror inte jag innan nu förstår hur mycket jag förträngt. För att orka för att kunna föröka leva vidare med hopp. Men så kommer de tillbaka som en käftsmäll och man skyller sig själv hur dum man är. Varför man gett människan så många chanser efter allt dr gjort mot en. För att så fort vid tyngd attackera igen. Så fort de fick reda på Cocos bortgång. Då kommer minnen tillbaka stressen och oron att man aldrig kan gå vidare att åtet igen gå igenom denna psykisk mishandel. När allt man gjort är att kämpa för lugn frid. På bara en sekund rasa allt samman raseras och kroppen känner igen de får panik orka inte allt skriker låt mig vara. Kroppen lägger av orken jag arbetat upp hoppet allt försvinner och allt blir mörkt. Man sover men är ändå trott man kan inte andas inte äta inget.
Men denna gång ska inte ondskan vinna jag ska inte låta detta ta över mig påverka mitt liv låta allt rasa samman. Jag ska kampa på för att behålla de jag byggt upp kämpa för lugn och ro på nytt. Med vetskapen att de är så svag att de måste attackera mig när allt är tungt aldrig att de vågat attackera i lättnad. Så denna gång fast kroppen huvudet inget egentligen orka de bara vill ligga och sova fortsätter jag för jag vägra att låta allt vi byggt upp försvinna igen.

  • Nära Ekeby

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229