jag har det hellre ont än tomt

[Det här var ett utkast jag hittade från 15 september, som jag tänkte att jag kan fortsätta på för rubriken var så intressant.]

Tomheten och känslolösheten är mina hattillstånd. Jag trivs inte i dimman, jag vill se och känna och veta att jag lever.

Fast egentligen trivs jag ju i dimman, för det är där allt är som mest bekvämt, för en stund åtminstone, tills det börjar skava och klia och frustrationen ramlar in. Jag är där precis i skavet nu tror jag och det kliar som en stor stickig tröja och frustrationen bara bubblar och väntar på att bryta ut i något som jag inte alls vet hur det ser ut. Jag känner ofta att va, skulle man inte ha livet lite mer på klart än så här när man nästan fyller tjugofem men kanske det är så att det är precis nu man ska leva i ovissheten och oklarheten men den ger mig ju mer än spader åtminstone flera gånger om dagen. Krigar på mot meningslösheten och den vinner allt för ofta och syfte och mål och allt som är viktigt i en lektionsplanering är oklarare än det grumligaste vatten och när vet man något undrar jag. Kanske känslorna och vissheten om livet kommer snart, det vet man ju aldrig.

rubrik: Till slutet av augusti - Moonica Mac

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229