Vi måste prata om psykisk ohälsa

Vi måste prata om #psykiskohälsa

Jag vet inte vilket 'normal' bilden nedan syftar på, men den fick mig minnas när jag mådde som sämst, när jag brottades som allra hårdast med psykisk ohälsa, ångest, panikångest, oro och annat skit. På den tiden när jag knaprade lyckopiller som en kanin knaprar morötter.


Då längtade jag bara tillbaka till det normala, dvs innan jag blev sjuk. Jag önskade inget hellre än att allt bara skulle bli som innan.

Som tur är lyckades en annan tanke slingra sig fram mellan orosmolnen och panikångestattackerna.

Den tanken talade om för mig att det 'normala' som jag längtade tillbaka till inte alls var bra för mig. Det var ju det 'normala' som fått mig att gå in i väggen.

Nånstans långt inne i hjärndimman började jag förstå att det var mina egna val, mitt sätt att leva, mitt sätt att (inte) ta hand om mig själv, som faktisk tagit mig hela vägen till psykisk ohälsa.

Så om jag skulle leva på det gamla normala sättet som jag alltid gjort skulle jag med andra ord alltid må dåligt.

Den insikten fick mig till och med att känna tacksamhet över min psykiska ohälsa.

Den gav mig ju möjligheten att börja om. Att börja leva ett liv för MIN EGEN skull. Att börja göra val för MIN EGEN skull. Att börja ta hand om MIG SJÄLV.

Ja har varit en sån där person som alltid ställer upp för andra, som aldrig säger nej när chefen frågar om jag kan hoppa in extra,och som bryr sig mycket om vad andra tänker och tycker.

Plötsligt, i vuxen ålder, skulle en ny Lissla födas! Hur i helskotta skulle det gå till?!?!

Jag hade ingen aning. Men ändå, på något sätt gick det. Sakta men säkert började jag lära känna mig själv på djupet. Sakta men säkert började jag hitta mig själv, den riktiga Lissla.

Självklart finns gamla Lissla fortfarande kvar och hon har än idag svårt att säga nej och sätta gränser. Men hon blir sakta men säkert bättre på det.

Hon blir successivt bättre på att acceptera och älska sig själv, och framför allt ge sig själv omtanke och kärlek. Den självkärlek hon länge behövt och alltid varit värd.

Jag tror att det är ett livslångt lärande, men det är endast genom att utmana oss själva vi kan förändra.

Så till dig som gått in i väggen eller av någon annan anledning mår dåligt vill jag säga:

Jag vet att det är tungt, att allt känns becksvart och övermäktigt. Jag vet att du tvivlar på att du nånsin kommer att må bra igen.

Men det här är Livet som ger dig en ny chans, som serverar dig världens möjlighet att faktiskt skapa det liv du från början var ämnad att ha. Att bli den person du behöver bli för att hitta 'hem' och må bra.

Det är INGET fult eller fel med att prioritera sig själv, bär med dig de orden.

Gillar

Kommentarer