Ett privilegie

Jag gråter. Jag gråter för att det precis gick upp för mig. Det gick precis upp för mig och det känns som mitt hjärta har gått i tusen bitar. Det är precis det jag gått runt och känt utan att kunna sätta ord på det. Det är därför jag har tryckt bort honom. Bråkat över onödiga saker. Blivit ledsen om han inte svarat när jag ringt. Det är för att jag inte förstår.

Med blicken suddig av tårar tittar jag försiktigt upp på honom och säger det. Jag förstår inte hur man kan älska någon som är så förstörd som mig. Hur han kan se förbi allt det söndriga och fortfarande se något vackert.

Han stryker mig försiktigt över kinden och placerar den lilla locken som alltid trillar fram i ansiktet på mig bakom mitt öra. Sedan tar han min hand. Han klämmer den lätt mellan båda sina. Sedan svarar han.

"För mig är det tvärtom. Jag förstår inte hur någon kan göra något annat än att älska dig. Att bli kär i dig var den enkla delen. Det var faktiskt det enklaste jag någonsin gjort. Att älska dig är ett privilegie."

Jag tappar andan. För första gången på väldigt, väldigt länge är jag mållös. I en liten stund försvinner världen och det enda som spelar någon roll är vi. Hans mörka ögon. Tåren som rinner ner för hans kind. Hans varma händer som fortfarande kramar min kalla. Uttrycket i hans blick som förmedlar allt det som inga ord kan säga. Kärlek.

Han fortsätter: "Du borde inte skämmas över allt du varit med om. Du borde vara stolt att du tog dig vidare."

Någonting i mitt bröst brister men det gör mig inte rädd. Det känns bra. Jag är helt med på vad som händer. Jag vill vara här. Jag vill vara här med honom och jag vill ge honom allt. Varje del av mig. Allt det hela och allt det trasiga. För med honom vet jag att det är säkert. Trots att jag inte förstår varför så accepterar jag att han ser allt det söndriga och gör det till något vackert. Det finns inte en gnutta av dömande eller hån i hans röst. Han kan inte relatera men han vill förstå.

Till slut återfår jag andan och svarar att jag älskar honom. Sedan ligger vi med pannorna vilandes mot varandra, tysta en lång stund. Han lyssnar på mina andetag och jag på hans. Jag älskar honom verkligen. Jag har upplevt kärlek förut. Jag har känt att mitt hjärta kommer explodera av känslor tidigare men jag vill ändå säga att det är annorlunda den här gången. Hans kärlek är villkorslös och full av total acceptans. Med honom är mitt hjärta säkert. Jag litar på att han håller det i tryggt förvar. Att ha träffat honom är något av det bästa jag varit med om. Att få dela mig själv med honom är inte en utmaning utan ett äventyr. Att få uppleva kärlek som hans, det är det verkliga privilegiet.

Gillar

Kommentarer