sexton

”Så, hände det något juicy i lördags?”

Ellen och jag har ockuperat vår vanliga bänk i Vasaparken. Molnen ligger som ett täcke över oss och luften är kvav. Den värsta typen av väder. Ingen sol men inte heller något regn. Mellanmjölkväder.

”Juicy vet jag inte. Det gick väl sådär för Karla med Adrian.”

Hon drar in händerna i tröjärmarna och huttrar till lite.

”Segt. Han eller hon som tabbade?” frågar hon lättsamt.

”Han. Han hånglade med en annan tjej.”

En grimars som om hon fick ont tar över hennes ansikte.

”Fan vad trist. Killar alltså. Jag lovar att han hade dålig-på-att-kyssas-auran.”

Jag skrattar till lite och skakar på huvudet.

”Säkert, vi får väl hoppas för Karlas skull.”

”Säkert? Vadå säkert?”

Hon flyttar närmre mig nu och kollar mig allvarligt i ögonen.

”Du menar att du inte var uppmärksam på det? Att du inte hade fokus på den detaljen?” fortsätter hon ”Då undrar jag här nu vad du hade ditt fokus på? Vad var du upptagen med?”

”Inget speciellt! Det var ju andra där också som vi snackade med.” vrider jag på mig.

”Andra? Vilka var de? Snackade? Hur länge? Vad ledde det till? Var inte så kryptisk, det tar bara massa tid ju. Detaljer tack!”

”Jo, men det var väl Adrian och hans två kompisar Noah och Kalle har jag för mig den andra hette. Vi pratade väl om allt möjligt. Det ledde inte till något. Karla stack hem efter det där med Adrian så han Noah följde mig hem bara.”

Ellen flyger upp från bänken så hastigt att jag hoppar till.

”VA?!” utbrister hon så att det ekar genom parken. ”Varför har du inte sagt detta? Sådana här saker är sånt man berättar i realtid. Du skulle messat mig på en gång ju! Nej, besviken gör du mig Hannah.”

I samma sekund hon sätter sig ner igen känner jag en lätt vattendroppe på nästippen.

”Väldigt ledsen för det. Ska inte hända igen.” säger jag och bockar lätt på huvudet. ”Men kom vi sätter oss inne någonstans, gud gråter tydligen.”

Vi påbörjar promenaden till närmsta café samtidigt som dropparna kommer allt oftare.

”Men vem är denna Noah nu?”

”Noah är nitton jordsnurr, är en glad och positiv kille som gillar romantiska komedier och strandpromenader i solnedgången.” samtidigt som jag säger det ser jag reflexmässigt på telefonen igen. Ingenting.

”Wow, låter ju som en panggrabb!”

”Nej men han var skön. Jag vet inte, lättsam. Hade humor och charm.”

”Ajajaj, charm. Det farligaste som finns. Med andra ord är du körd. Vilken kille som helst med charm är oemotståndlig.”

När vi kommer ut till trottoaren stryker vi längst husväggen. Försöker skydda oss så gott det går mot det nu ösande regnet.

”Ja, någonting var det i alla fall. Han fick allt att verka så okomplicerat och naturligt på något sätt.”

”Låter nice ju. Jag hoppas du fick hans nummer och att du hört av dig.”

”Jag fick hans nummer-”

”That’s my girl!” avbryter hon och ger mig en high-five.

”-men jag har inte vågat höra av mig. Vad ska jag säga liksom?”

Hon kollar på mig skeptiskt och pekar på ett café på andra sidan gatan, och säger samtidigt

”Jag trodde jag lärt dig bättre. Du kan ju dra till med vad fan som helst! Typ ’vill du ses?’ Den brukar fungera. Du får inte tänka så mycket, bara göra.”

När vi kommit fram till cafét stannar jag hastigt till. Tar tag i Ellens arm och klämmer åt. Shit.


  • novell

Gillar

Kommentarer