mörkret

Det är något med mörkret. Så fort lamporna släcks och solen gått ner blir man så förändrad. Helt plötsligt känner man att man kan göra vad som helst. Ingenting är läskigt. Ingen skrämmer en. Det som för några timmar sedan kändes så fruktansvärt otäckt blir möjligt och det krävs mycket för att stoppa impulsen att nu bara köra. Ingen kan ju hindra en. Och det är så farligt. Att känna att bara för att man ligger där ensam, med ens egna tankar som sällskap, och det finns inte längre några konsekvenser. Omvärlden har blivit som obetydlig och något så långt borta. Varför kommer modet som olägligast? Varför krävs det ensamhet för att rädslan av följden ska försvinna?


Ska man verkligen stoppa sig själv eller faktiskt passa på att utnyttja modet? Tänk vad mycket fint som kan komma. Att få njuta av att det inte finns några konsekvenser. Åtminstone tills solen går upp igen.

  • TEXT

Gillar

Kommentarer