fyra

”Men du har väl raderat hans nummer, eller hur? ”

Karla viskar till mig under svensklektionen. Vi sitter l��ngst bak som vanligt. Strategiskt val såklart.

Jag tittar skamset mot henne och ler med tandraderna hoppressade.

”Alltså Hannah. Det finns inte en chans att du kommer över honom om du inte i alla fall låstas släppa honom. Jag vet att en sån liten sak inte alls är så liten, men du måste börja någonstans. ”

Blicken har fastnat på bänken. Jag har varit så nära flera gånger att radera hans kontakt men har aldrig lyckats. Varje gång har jag panikslaget låst telefonen och slängt den ifrån mig. Det har bara inte gått.

”Ge mig din telefon.” fortsätter hon viska.

”Karla, vad tycker du?” avbryter läraren. Karla har på något sätt lyckats hänga med under lektionen och säger något, som i mina öron är obegripligt. Jag tappade mitt fokus för tjugofem minuter sedan, men jag tror diskussionen har med gamla folksagor att göra. Med ett leende avslutar hon och läraren slänger ur sig ett tack och går vidare.

”Hallå, din telefon!” viskar hon igen vänd tillbaka mot mig.

Jag låser upp telefonen och ger den ofrivilligt till henne. Jag vet redan vad hon kommer göra och ångesten bubblar upp på en gång. Vant går hon in bland kontakterna och letar upp honom. Jag som tyckte jag hade gjort något enormt och moget genom att bara byta hans namn till för- och efternamn. Så där formellt och distansfullt. Tydligen var det inte nog. Radera kontakt.

”För ditt eget bästa Hannah.” Säger hon och ger tillbaka telefonen. ”Jag fattar att det tar emot, och nej du ska inte skämmas över det, men som sagt det är ett steg framåt.”

Jag lägger huvudet på hennes axel och försöker hålla ett någorlunda neutralt ansiktsuttryck. Han är officiellt borta nu. Ellen kom hem till mig redan dagen efter och slet ut alla hans kläder från garderoben, gick ut en stund och kom tillbaka utan dem. Sedan har allt ett efter ett försvunnit, men det här var sista biten kvar av honom. Jag kunde gå runt med honom i fickan och försöka låstas som vanligt. Ingen märkte. Jättebra ju. Men nu är det slut med det. Jag får gå runt och klara mig ensam nu.


  • novell

Gillar

Kommentarer