för lite tid

Ledig idag på grund av mösspåtagning. Skräckblandad förtjusning. Mest förtjusning dock. Tänk att det bara är ett år kvar tills jag själv står där. Laddar inför dagen man längtade efter från och med att man började högstadiet i princip. Att veta att snart är världen ens egen.

Men det är det som också är så skrämmande. Det är så kort tid kvar. Jag blir stressad. Kommer jag hinna med allt innan? Göra det man ska göra? Ta vara på det man kan? Också att det är så kort tid kvar innan man måste bestämma vad man ska göra med livet. Vad gör man efter tryggheten? En kompis sa att han ville leva kvar i tvåan några år till. Stanna tiden nu. För ångesten över verkligheten som kommer efter gymnasiet var för stor, han visste verkligen inte vad han skulle någonstans hösten nästa år. Och jag håller med honom. Det är ju nu man kommit in i livet och hittat ett någorlunda flyt. Blivit varmt i kläderna liksom. Men tyvärr går det ju inte att stanna tiden och förr eller senare kommer jag stå där med mössan i handen och har inget val annat än att ta mig någonvart. Ett år kvar som sagt. Ett ögonblick men också en evighet. I slutändan tror jag ändå det blir bra. Det löser sig. Det gör det alltid.

Gillar

Kommentarer