ett

Jag hör inte längre vad han säger. Jag vill inte längre höra vad han säger. Det tjuter i öronen och min blick har fastat i höjd med hans bröst. I den där lilla muskeln där innanför har han sagt att han haft mig i. Tydligen vill han inte ha det så längre. Hur länge har det varit så? Hur länge har han låstas? Hur mycket har han ljugit? Jag har inte förmågan att röra på munnen och ställa de frågorna, men det gör mig inget. Jag vill inte höra svaren ändå. Allt jag måste koncentrera mig på är att andas. Det känns som om jag kommer kvävas.

En evighet går.

Jag hör inte om han fortfarande pratar eller om han väntar på att jag ska säga något men jag vänder mig om, utan att möta hans blick, och går därifrån. Jag nästan släpar fötterna efter mig och synen är suddig.

Det är slut.


  • novell

Gillar

Kommentarer