elva

Vårnattens svala luft slår emot oss när vi kliver ut från porten. Det är stjärnklart och jag stannar upp en sekund och lyfter blicken mot himlen.

Noah pekar på några stjärnor.

”Titta, där är Stora björn.”

”Är det sant? Så du kan stjärnbilder alltså?” jag ser på honom lite förvånat.

Han börjar skratta.

”Nej men där ser du, jag är inte så värdelös på att ljuga som du tror!”

”Okej, 1-1.” flinar jag och börjar gå ner för gatan.

Min jacka blev snabbt alldeles för tunn och jag lägger armarna i kors för att hålla in så mycket av värmen som möjligt. Utan att se på mig lägger Noah armen om mig och trycker mig lätt intill sig.

”Jag är inte gentlemanna aktig att jag ger dig min jacka den här gången, jag har ju faktiskt bara en t-shirt under.”

Tro mig, det har jag lagt väl märke till. Och musklerna som antyddes där under den, tänker jag. Den är vit med något litet tryck på vänstersidan av bröstet. Inte för stor, men inte heller för tight. Perfekt.

”Kroppsvärme är ändå mer effektivt. Jag menar jag är ju varmare än själva jackan.” fortsätter han.

”Wow, akademiskt och utförligt tänkt där. Nästan lite djupt.” analyserar jag ”Men tack.” ler jag mot honom.

Vi går ett kvarter utan att säga något. Takten har saktats ner lite efter att han la armen om mig. Eller han har tvingats sakta ner, hans steg är dubbelt så långa som mina.

”Varför blev din kompis-vad hette hon nu igen?” frågar han

”Karla.”

”-Karla, tack- så ledsen ikväll? Var det någon på festen som är skyldig till hjärtekross?”

Jag blir lite förvånad av frågan. Han verkar faktiskt på riktigt bry sig.

”Ja. Killen hon har en väldig, alltså stor, crush på verkade inte ha något intresse alls för henne. Han verkade ha siktet på andra tjejer ikväll så att säga.”

”Får jag gissa vem det handlar om? Adrian?”

”Gjorde hon det så tydligt? Eller ja, inte tillräckligt tydligt för att Adrian skulle märka uppenbarligen.”

”Ja det var ganska tydligt. Så fort han öppnade munnen var hennes mungipor uppe vid öronen.” Han säger det inte alls dömande utan som om han tycker det var gulligt. ”Och jo jag tror Adrian märkte, men han brydde sig inte. När det kommer till tjejer kan han vara ganska doucheig. Han tycker om att spä på sin hybris lite. Missförstå mig inte” tillägger han ”han är en av mina bästa vänner och jag tycker verkligen om honom, men han är väl inte riktigt boyfriend material om man säger så. Han strävar inte efter att vara det heller kanske.”

Jag saktar ner ännu mer, Noah hinner inte med och den varma armen omkring mig försvinner.

”Men du får lova mig att ändå inte berätta något för honom. Hon skulle gå under om hon fick reda på att han visste.” ser jag på honom allvarligt.

Han lägger handen på bröstet ståtligt, lyfter upp hakan och säger

”Jag, Noah Lindbeck, lovar på heder och samvete att inte säga något om Karlas känslor för Adrian.” högtidligt.

”Bäst för dig.”


  • novell

Gillar

Kommentarer