arton

”Det är han.”

”Det gick ju förvånansvärt lätt.” skrattar Ellen till och utan att ens se på mig går hon in på cafét.

Nästan alla bord är upptagna men jämfört med regnet där ute slås vi av ett lugn. Som om väggarna suger åt sig de högljudda rösterna. Vi går in en bit mot kassalinjen och jag ser mig omkring, låstas leta efter en sittplats.

”Vad ska du ha?” frågar Ellen med ett flin. Nästan lite retsamt. Jag vet att hon är spänd på att få se hur de närmsta minuterna kommer utspela sig.

Jag blickar upp på tavlan och försöker göra ett fundersamt uttryck som ser någorlunda äkta ut. Väldigt svårt val det här va? Jag kan inte koncentrera mig på vad som står där uppe när jag vet att han står tre meter bort. Har han sett mig än? Just då hör jag ett

”Nämen” och jag hade glömt bort hur betryggande den där rösten lät. ”Trodde du verkligen inte jag kom hem ordentligt så du börjar förfölja mig nu?”

De orden hade antagligen låtit dryga om de kom från många andras munnar, men inte från hans. Den där jäkla charmen kommer bli min död.

Jag spelar förvånad när jag tittar ner och ser honom stå framför mig.

”Jag trodde inte jag skulle märkas. Fan då.” retas jag tillbaka.

”Då får du nog öva bättre på att stalka folk, för du verkar kass.” flinar han. Han får syn på Ellen bredvid mig och sträcker fram handen. Ellen skakar den.

”Tja, Ellen.”

”Noah. Du var inte med på festen va?”

”Nej, exakt. Jag var och roade mig på annat håll. Det var bara Hannah och Karla där.”

”Karla, ja just det ja. Men, det är precis som det där stjärntecknet ju! Slumpen är en fantastisk sak.”

Ellen ser frågande ut. Hon hänger inte riktigt med, men jag kan inte hålla in fnittret.

”Nog socialiserat. Jag jobbar ju faktiskt, måste iallafall låstas vara professionell. Vad vill ni ha?”

Jag ser på Ellen och hon tar initiativet att beställa först. När jag är mitt uppe i att beställa mitt kaffe ringer hennes telefon och hon går några meter bort mot dörren igen.

”Cappuccino. Du har bra val i kaffe.” kommenterar Noah medan han sätter igång med att skumma mjölken.

”Såklart!” ler jag tillbaka.

Igen blir jag som hypnotiserad. Hans vana rörelser. Sättet han förflyttar sig omkring på. Han verkar göra allt som per automatik. Så avslappnat.

När han ställer fram den vita koppen framför mig är Ellen fortfarande kvar i telefonen.

”Du, jo jag tänkte, du har inte lust att hitta på något någon gång?” frågar han försiktigt.

På en millisekund blir jag klarvaken. Nästan lätt i huvudet.

”Jo, visst! Det skulle nog kunna gå an.” svarar jag trevande.

Skärp dig. Du kan ju verka lite mer intresserad i alla fall. Komma med lite pondus. Hinner snurra i mitt huvud innan Ellen kommer tillbaka och han svarar

”Nice! Jag hör av mig.”

”Härligt.” är allt jag får ur mig och tar sedan mitt kaffe och sätter mig med Ellen vid ett av borden vid fönstret.

”Jag är borta i två minuter och du lyckas fixa en date? Du har game hörru!” berömmer hon mig.

Hon fick ett löv i sitt skum. Jag har ett hjärta i mitt.



  • novell

Gillar

Kommentarer

need sex
,

när får vi noah och hannah sex !!!!!!!!!!! i need some passion